(Lördagsreflektion v41)
Det blir ju som bekant sällan som man tänkt sig och aldrig har väl det uttrycket beskrivit senaste veckan så väl.
Veckan började med ett välplanerat ECON-möte på Galway på västra Irland. Jag sitter med i Europeiska regionkommitten och då inom utskottet för ekonomisk politik (ECON). Någon gång per år brukar man förlägga ett utskottsmöte utanför Bryssel. Tanken är förstås att lyfta regioner och att ledamöterna ska se sig omkring lite mer.
Denna gång var vi således i Galway där det först var ett vanligt utskottsmöte där vi bl a behandlade den maritima industristrategin som EU-kommissionen föreslagit. Tanken där är att EU vill lyfta industrins stora investeringsbehov men även vikten av att hamnar, varv och annan infrastruktur kommer på plats. Utöver det vill man även lyfta kompetensbehovet i branschen. Ingen utveckling utan kompetens.
Det här är givetvis viktiga frågor för Åland och jag lyfte behovet av att investeringar även behöver ske i hamnarna. I många länder fokuserar man på varvsindustrin men infrastruktur är bredare än så och det har också rapportören insett.
Jag berömde även rapportören för hans påpekande att medel från utsläppsrätterna ska återgå i form av investeringar inom de branscher som betalar utsläppsrätterna. I många stater (ingen nämnd, ingen glömd) tenderar dessa medel att täppa hål i statsbudgeten istället för att underlätta branschens omställning. Här är EU på Ålands sida. Bra.
Utöver det diskuterades även molntjänster och AI-utveckling. Jag lyfte åter vikten av att små regioner erhåller stöd i form av kompetens. Det är sannerligen inte enkelt att som liten ort hänga med i AI-utvecklingen och då behöver kommissionen underlätta för oss.
Det arrangerades även ett seminarium om lokal konkurrenskraft. Där framfördes hur en man lyckas attrahera företag att etablera sig utanför en huvudstad. Givetvis en del om entreprenörskap generellt men framförallt vikten av goda förbindelser och infrastruktur som möjliggör en etablering. Avståndet till huvudstaden är faktiskt sekundärt. Det tar jag med mig från Galway.
Vi gjorde också ett studiebesök på BIA innovation campus där man hjälper företag inom livsmedelsindustrin att utvecklas. De har ett intressant koncept som jag känner igen från Åland i mindre skala. Jag talade också specifikt med några personer som var med i ett EU-projekt om lokal mat. Dessa ska jag försöka sammankoppla med personer på Åland och se ifall vi kunde dra nytta av deras kunskaper.
Efter dessa tre dagar i Galway gjorde jag en liten privat minisemester. Alternativet hade varit att åka hem två dygn för att sedan sätta mig på Brysselflyget igen. Nu stannade jag tre dagar för att sedan åka direkt från Dublin till Bryssel. En bra kombination och jag har sett oerhört mycket av Irlands landsbygd den här veckan.
Sen då till det här som inte var planerat.
ÅHS hade styrelsemöte i måndags och efter det så avgick två styrelseledamöter, varav en från Liberalerna. De har båda angett sina skäl i tidningarna och jag tänker inte gå in mer på det. I måndags visste jag inte om att det här skulle hända men nu helt plötsligt ska jag som ersättare gå på nästa styrelsemöte. Där kommer jag att närvara.
Det kommer dock att bli en större diskussion om vem som ska bli ordinarie ledamot för Liberalerna. Den diskussionen ska vi dock hålla internt och återkomma till.
Ser jag till de åtgärder som föreslås så kommer jag inte att stå på barrikaderna. Kostnaderna inom ÅHS ökar kraftigt och de besparingsåtgärder som tidigare ledningen påbörjade har inte burit frukt. Något måste således göras och därför genomförs åtgärder som påverkar just nu.
Däremot kommer det motstridiga uppgifter om hur dessa åtgärder påverkar verksamheten. De behöver styrelsen ta på allvar och gå till botten med. Det handlar inte om att stoppa hela processen, men det handlar om i vilken takt och i vilken ordning åtgärder ska genomföras. Där ska jag läsa på och bli mer aktiv än jag varit tidigare.
En annan oväntad sak var att skärgårdstrafiken skulle vara en stor nyhet den här veckan. Uppenbarligen kom det inga anbud i den stora trafikupphandlingen och då tvingades Landskapsregeringen avbryta. Det finns många frågor i det här ännu och när man är på resande fot så är det svårt att få tydliga svar.
Jag kan inte dölja min besvikelse i detta. Givetvis förstår jag att världsläget har ändrat men jag kunde aldrig tänka mig att vi skulle hamna i den här situationen. Hela målsättningen med trafikomläggningen är att skärgårdstrafiken ska bli mindre påverkad av världsläget! Min förhoppning var således att upphandlingen skulle räta ut en hel del frågetecken och göra det redan vid årsskiftet. Nu blir processen förskjuten och frågorna får vänta på sina svar. Det är eländigt.
Det positiva i det här är att vi nu uppenbarligen kan diskutera med oppositionen igen. De verkar villiga. Man kan fråga sig om de faktiskt har klivit upp ur skyttegraven, där oppositionen i vintras absolut bara ville ändra på norra linjen och lämna södra oförändrad? Har man gjort det kanske det här faktiskt kan leda till något bättre.
Kanske vi också äntligen ska få se oppositionens alternativ och kalkyler? De utlovades inför budgetdebatten i november 2025 men kom inte då. De kom inte heller när vi i finans- och näringsutskottet diskuterade alternativ de påföljande tre veckorna. Ännu i denna dag, 11 månader senare har jag inte fått se vare sig kalkyler eller en skriftlig redogörelse över det alternativ som oppositionen sade sig ha.
Men nu finns det kanske en möjlighet att komma överens parlamentariskt. Det skulle verkligen vara dags eftersom den här typen av infrastruktur påverkar flera mandatperioder. Jag får avsluta med den optimistiska förhoppningen.
Lämna ett svar