Bokslut, yrkesmässig trafik och humanistiska värderingar

(Lördagsreflektion v38)

Den här veckan var intensiv trots förkylning. Finans- och näringsutskottet presenterade sitt betänkande för bokslutet för 2025, som visade ett underskott på 28 miljoner euro, främst på grund av uteblivna extraintäkter. Under de senaste åren har Ålands kostnader ökat med 20 %, medan intäkterna bara stigit med 4 % – en ohållbar utveckling. Vi behöver tyvärr slutföra våra påbörjade projekt.

En återkommande diskussion handlar om koncernbokslut, som syftar till att ge en bättre översikt över Ålands tillgångar och skulder. Jag har initialt varit positiv till det här, men har ändrat mig med tiden. Att ta fram ett koncernbokslut kräver att vi anställer flera personer! Samtidigt kommer det inte nödvändigtvis göra informationen tydligare för allmänheten. Dessutom skulle viktiga offentliga organisationer som PAF och Pensionsfonden hamna utanför ett koncernbokslut. Vad är då poängen?

Vi har också debatterat lagen om yrkesmässig trafik, som behöver uppdateras. Förslaget inför bland annat ett krav på ”gott anseende” för taxiförare, avskaffande av stationsområden och prisreglering. Syftet är att modernisera marknaden och ge samma möjligheter här som det finns på andra orter. Det är en ganska stor förändring och givetvis finns det invändningar. Finans- och näringsutskottet behöver dyka höra branschen och flera andra, för att bilda sig en uppfattning om lagen och dess konsekvenser.

I finans- och näringsutskottet har vi också klubbat vårt betänkande om tillväxtmeddelande. Det blev riktigt bra och jag ser fram emot att berätta mer om denna viktiga fråga de kommande veckorna.

Den stora diskussionen i veckan var ändå ensamkommande barn och unga. Det är i grunden ett ganska tekniskt lagförslag med små konsekvenser, men det slutade i en fråga om grundläggande värderingar och hur olika vi ser på människovärdet.

Vi tar det från början.

Lagförslaget grundar sig i att åländska myndigheter har begärt att åländska lagen förtydligas så att de har lagstöd för sina beslut. Det saknas idag och sätter tjänsteinnehavarna i en omöjlig situation.

Beslut om invandringsskäl bedöms av Migri. Det är finsk behörighet och reds ut på mottagningscentret i Åbo. Det råder ingen tvekan om att Finland sköter dessa ärenden noggrant. Alla påståendet om att myndiga människor genomgående lurar finska myndigheter att de är minderåriga har inga som helst belägg.

Lagen handlar ENBART om hur Åland ska hantera de minderåriga som redan är här, efter att finska myndigheter godkänt invandringsskälen.

Här kom det värsta fram ur Obunden samling. I remissdebatten talades om det ”mångkulturella experimentet” och riskerna med att ”blanda helt väsensskilda kulturer”.  Det här är uttryck hämtade direkt från extrema främlingsfientliga diskussioner.

I social- och miljöutskottet har man haft höranden i ärendet och konstaterat att lagen inte kommer att få en stor påverkan på invandringen till Åland.

Ändå var ordförande Wikström tvungen att reservera sig mot betänkandet i sitt eget utskott! Han föreslog inga förändringar i liggande lagförslag utan menade att lagen behöver förkastas. Konsekvensen är alltså sämre integration på Åland jämfört med resten av Finland.

Det mest skrämmande med det här är ändå hur Obunden samling uttrycker sin människosyn i debatterna.

Jag trodde aldrig jag skulle behöva försvara grundläggande humanistiska värderingar i Åland lagting. Människors frihet och lika värde är centralt, liksom det är att ta ansvar för ditt eget liv och grunda beslut på vetenskaplig kunskap. Det här tror jag många ålänningar är ense om, men uppenbarligen inte Obunden samling. De tycker att människor med olika bakgrunder ska nekas flytta till Åland. Speciellt om de kommer från en annan kultur. Man baxnar.

Jag försökte förklara att ”mångkulturen” är en beskrivning av våra samhällen idag! Åland har en befolkning där 40 % har flyttat in från 110 länder. Det talas 82 språk i de åländska hemmen. Vi äter väldigt mycket mer mångkulturell mat idag än för 50 år sen och våra barn umgås dagligen med andra barn – vars föräldrar är uppvuxna i andra kulturer. Mångkulturen är redan här.

För den sakens skull ska vi inte vara naiva. Inflyttning kräver att man tar sitt ansvar. Om man struntar i dem kommer invandring att föra med sig problem. Det ska vara tydligt att i vårt samhälle har alla rättigheter – t ex  kvinnor, barn, män, homosexuella och olika trosinriktningar. Alla ålänningar behöver respektera det.

Inflyttning kräver också integrationsåtgärder. Man behöver lära sig språket och man behöver bli relevant för arbetsmarknaden. Det kräver insatser från olika myndigheter eftersom det inte sker per automatik. Missar samhället det här, hamnar man i problem med utanförskap och kriminalitet.

Därför är det svårt att förstå vad Obunden samling har för konkreta invändningar mot att Åland nu ska förbättra integrationen? Det enda som kom fram i debatten var att man ville göra det svårare att invandra till Åland.

MEN hela poängen är att detta inte avgörs av den här lagen. Finska myndigheter beslutar om den saken, sen behöver olika delar av Finland ta hand om integrationen. Att vara emot en lag som förbättrar integrationen, för ju med sig konsekvensen att man vill se ökade problem med invandring!

Jag förstår att Obunden samling vill flirta med främlingsfientliga krafter och skapa mer rädsla i samhället, men den absoluta majoriteten i Ålands lagting kommer att rösta ner ledamot Wikströms reservation nästa vecka. Detta är ett försök att importera en debatt från andra delar av Europa som har de här problemen. Åland har dem inte.

Vi måste också inse att Åland behöver nya idéer. Åland har saknat ekonomisk tillväxt i 20 år och det börjar nu synas i form av pressad offentlig ekonomi. Det här hänger ihop. Studier har visat att ”mångkultur” inte är den katastrof Obunden samling spår, utan något som kan öka innovationsförmågan. Åland behöver alltså fler olika synsätt, nya idéer och drivna entreprenörer som förverkliga dem. Längs med den vägen är ökad integration något som gör Åland bättre i framtiden.

Vi ska också minnas att Åland är en minoritet i Finland. Utan humanistiska värderingar hade vi ingen självstyrelse. Utan öppna gränser för våra exportföretag att sälja till andra länder, hade vi ingen välfärd på Åland. Det är lätt att glömma det när man sitter på sociala medier och läser inlägg som algoritmerna serverar en.

Min väg framåt är frihet under ansvar. Humanistiska värderingar kombinerat med ett ansvar om att göra sitt bästa för att bli en del av vårt åländska samhälle. Minst 25 av 30 ledamöter i Ålands lagting tror jag tycker ungefär samma sak även om vi kan debattera de exakta åtgärderna som tar oss dit.