(Lördagsreflektion v35)
Då var det igång igen. Eller egentligen har det varit igång några veckor nu men alla möten är inget man kan rapportera i offentligheten.
I måndags inledde vi med Jomala kommunstyrelse. Där hade vi riktigt långa diskussioner om två saker. För det första om äldreboendet. Jomala har ett behov av fler platser för äldreomsorg och jag har suttit med i en kommitté som diskuterat det här i två år! Vi har varit på studiebesök, vi har tittat på olika alternativ och trots en skillnad i politiska åsikter om vad som är bästa vägen har vi nu kommit till ett beslut.
Inom kommitten har vi diskuterat 60 platser och många där var inne på en placering vid Berghyddan. Jag har personligen varit för en placering vid Oasen, eftersom vi där har större möjligheter till samordning med dagens verksamhet. Allt går inte att samordna men möjligheterna är större och jag gillar möjligheter.
Sen har vi frågan vad Jomala har råd med? 60 platser skulle ge Jomala en ökad kostnad med ca 5 M€/år. Med tanke på att vi just nu lånar pengar och 2025 gjorde ett underskott på 0,8 M€ – ser jag inte riktigt hur vi skulle hantera ytterligare 5 M€ i ökade kostnader. Det skulle innebära en rejält höjd kommunalskatt på 20-21 % och besparingar i befintlig verksamhet på ca 2-3 M€ på årsbasis. Jag kan inte stå bakom sådana konsekvenser och en sådan smäll mot Jomalaborna.
Att bygga 40 platser skulle ge Jomala en ökad kostnad med ca 3 M€ per år. Det kommer också att få konsekvenser, men sådana vi kan hantera. Det kommer att innebära en lite höjd kommunalskatt på ca 18-19 % och besparingar om ca 1 M€. Det är inga roliga beslut det heller men ändå något jag tror att Jomala kommun kan hantera.
Därför lade jag och Sandra ett förslag om att bygga 40 platser och fick stöd av Moderaterna i kommunstyrelsen. Det är kanske för få platser sett 15 år framåt, men det är något kommunen har råd med just nu. Vi hade väldigt konstruktiva diskussioner i måndagskväll och hela styrelsen inser behovet och att det kräver stora ekonomiska uppoffringar. Nu är det upp till fullmäktige att besluta om detta på tisdag.
Det andra vi har talat en hel del om är investeringarna i vatten och avlopp. Det är stora investeringar och vi höjer kostnaderna för Jomala-borna. Jag vill ändå hävda att vi inte har något annat val.
Sedan 1960-talet går avloppsledningen längs med Jomala-rakan förbi Dalkarby träsk. Det är Ålands viktigaste vattentäkt sett till hur många som får sitt dricksvatten därifrån. OM avloppsledningen brister och förorenar träsket, blir konsekvenserna fatala. Det får helt enkelt inte hända.
Är det någon risk då? Jo varje sommar brukar brunnarna brädda – dvs bli överbelastade med följden att avloppsvatten rinner ut i diket. Hittills har det varit små bräddningar som hanterats, men det är varningssignaler vi behöver ta på allvar.
Dessutom har vi avloppet vid Sundblomsvägen som är rejält överbelastad. Det bräddar hela tiden och vi har ett hotande vite från ÅMHM om att kommunen behöver åtgärda situationen.
Därför behöver vi göra den här investeringen, när vi drar om avloppsledningen genom Sviby istället samtidigt som vi ökar kapaciteten. Det kommer att kosta Jomalaborna 15% mer i vattenräkningen men alternativkostnaden att Mariehamn/Jomala blir utan vatten eller att kommunen får viten av ÅMHM är större.
I övrigt har jag varit på föreläsningar och lärt mig nya saker. Näringslivsdagen var som vanligt en ”inspirations-överdos”. Jag har ordnat den själv tidigare och vet hur svårt det är att hitta föreläsare som bidrar. Jag måste säga att Ålands Näringsliv lyckats överträffa sig själva. Den här dagen har utvecklats rejält sen jag var med och man har tagit nya steg. Att nu slå deltagarrekord om 443 anmälda är helt fantastiskt.
Jag tar med mig insikten om vilka faktorer vi behöver fundera på när vi fattar beslut. Man kommer aldrig till ett läge när all information är känd, eftersom världen förändras hela tiden. Det är viktigare att komma till beslut för då kommer man vidare. Man kan sedan ändra beslutet i efterhand, men alla organisationer utvecklas genom förmågan att fatta beslut.
Jag var också på Pride och deras föreläsningar i fredags. Där berättade Nordiska rådet (RIKK) om vardagen för HBTQI+ personer på en liten ort, vilket förstås är utmanande. Att var speciell kräver sin person och alla är inte den personen speciellt i tonåren. Regnbågsalliansen berättade även om hatbrott och hur man kan/bör bemöta det. Trenden är tyvärr att hatbrotten ökar och de traditionella liberala värderingarna om att alla människor ska ha frihet att bestämma om sina egna liv – är inte längre självklara.
Pride kan tyckas vara onödig men det är en viktig vecka. Vi behöver ständigt påminnas om människors lika värde och ständigt uttrycka att alla ska ha möjligheter att bestämma över sina egna liv. Det är rättigheter likt de demokratiska som ständigt behöver försvaras. För en liberal som mig är detta centralt.
Avslutningsvis, Liberalernas sommarmöte. Vi hade en bra diskussion om partiets politik och om vägen framåt med den nya partiledare som väljs i oktober. Hittills är jag enda kandidaten som tydligt räckt upp handen, men jag är övertygad om att det kommer fler namn i processen.
Jag ser det här som ett lagbygge. Givetvis står en person först i kön men ingen vinner framtida val ensam. Om Liberalerna ska vara största parti och en självklar del av regeringen, så behöver vi ha ett bra lag på banan. Ett lag som har förtroende av liberala väljare och en stor del av ålänningarna. Man ska kunna lita på att vi sköter Åland på ett bra sätt.
Jag har sagt offentligt att jag är villig att axla ansvaret att leda det här laget. Vill partiet ha mig överst på listan, är jag med. Däremot vill jag åter understryka att det här är ett lagbygge. Valberedningen har diskuterat vilka egenskaper en partiledare ska ha och listat sju punkter. Ingen enskild person passar in på alla men vi behöver ha ett lag som briljerar på alla punkter. Det laget vill jag vara med och bygga, eftersom det är bästa vägen till att öka ålänningars framtida möjligheter och välfärd. Kompetens och långsiktighet är Liberalernas adelsmärke och det budskapet ska föras vidare.
Jag lämnade många möten den här veckan med ett leende. Sommarmötet, Näringslivsdagen, Pride-föreläsningarna och Kommunstyrelsen. Bra diskussioner, kloka engagerade människor och konstruktiva inspirerande samtal. Det ger mig hopp och jag ser fram emot en spännande höst.
Lämna ett svar