Bokslut 2025 för landskapet Åland

(Lördagsreflektion v13)

Den här veckans stora händelse i landskapsregeringen var bokslutet för 2025 som blev offentligt i torsdags. Det är en grym läsning som alldeles tydligt visar varför vi i den här regeringen håller på med våra ”resultatförbättringar”.

Resultatet på sista raden var minus 28,3 miljoner €. Det är en av de största förlusterna i mannaminne för landskapet. Endast pandemiåret 2020 var värre, men då dök skatteintäkterna med 30 M€ och LR vidtog extraordinära åtgärder för att rädda Åland.

2025 var inget pandemiår. Det var ett normalt år där landskapet inte fick en massa extraintäkter, vilket sätter ljuset på landskapets strukturella underskott. Utan extrapengar från finska staten så klarar vi inte ett nollresultat i dagens förvaltning. Vi fick egentligen lite mindre än vi borde, eftersom vi endast erhöll 200 000 € för utsläppsrätter, när vi hade budgeterat 2 M€. Det här är en annan historia som kräver ett eget inlägg. Med vår rättmätiga andel hade resultatet förbättrats något men inte ändrats i grunden.

Vi ska ändå skatta oss lyckliga att vi har fantastiskt lönsamma företag på Åland.

• Tack vare dem som ökar skatteavräkningen (några av våra egna skatter som vi får tillbaka) med ca 4 M€.
• 2024 sparade vi också 40 M€ extra till pensionsfonden, vilket innebar att vi 2025 kunde ta ut 4 M€ extra i avkastning.
• Vi sålde också skärgårdsfärjor vilket gav 9,1 M€. Det är förstås en engångsintäkt men det kom lägligt.

Utan dessa faktorer hade bokslutet faktiskt varit ännu värre.

De totala kostnaderna ökar med 5,3 % jämfört med året innan vilket motsvarar ca 20 M€ mot året innan. Det finns ingen kostnadspost som egentligen sticker ut, även om förstås ÅHS förstås drar över sin budget med 2,2 M€.

Enligt kostnadsramen skulle ÅHS få öka sin nettobudget från 99,7 M€ år 2024, till 106,5 M€ år 2025 främst p g a att implementeringen av VIS blev dyrare än först beräknat. Nu blev nettobudgeten istället 108,7 M€, vilket förstås är rejält över ramarna! Den här utvecklingen kommer vi att tala mer om under 2026 eftersom den börjar bli ett problem för landskapets ekonomi. Sjukvården är viktig men den kan inte vara allt i landskapets budget.

I övrigt noterar man att personalkostnaderna ökar 4,5 % och köptjänsterna ökar 15,5%! Köptjänsterna behöver vi titta mer på i finans- och näringsutskottet i år med. Båda dessa poster borde inte öka samtidigt.

Årsverken är förstås en del av förklaringen och det är förvånansvärt svårt att reda ut det här. Vi har haft årsverkessiffror sedan 2021 men de första två åren var de tydligen helt uppåt väggarna. Ifjol trodde jag vi hade börjat få dem på grej, men nu visar det sig att de fortfarande inte stämmer helt. I bokslutet för 2025 gör man justeringar bakåt, men jag är inte säker på att de stämmer ens efter det.

Det som stör är att vi har igång besparingsprogram, alla avdelningar/myndigheter ser över sina kostnader och antalet inrättade tjänster minskar. Ändå ser årsverkena ut att öka! Det förklaras med att exempelvis vikarier tas in vid sjukskrivningar på tjänster som alltid måste vara tillsatta. Då räknas både den sjukskrivne och vikarien in i årsverkena vilket blir dubbelt. Det här kan stämma till viss del, men samtidigt kan vi inte flytta mållinjen på det här sättet. Vi måste få fram en korrekt siffra på vad som är antalet årsverken i landskapet. Då har vi en utgångspunkt att hantera.

Finansavdelningen arbetar med detta men det är som sagt förvånansvärt svårt att komma framåt här. Det är mycket handpåläggning och avdelningar räknar olika i vissa fall.

Det strukturella underskottet syns tydligt i likviditeten. Under 2025 minskade kassan med ca 23 M€. Om man särskådar siffrorna ser man dock att vi dels har sålt färjor för ca 17 M€ och dels lånat 15 M€ av Fastighetsverket. Båda dessa siffror förskönar sista raden i tabellen över kassaflödet.

Det här följer precis trenden som vi ärvde vid valet. 2024 var kassaflödet minus 46 M€ trots att vi hade några extraintäkter som förbättrade siffrorna. Sedan 2023 har det runnit ut nästan 85 M€ från landskapets konton. Det är tack vare lånet från Fastighetsverket som vi kan betala räkningarna.

Pengarna rinner ut från kontot och det är den landskapsregeringen som behöver åtgärda det.

Om jag ska avslutningsvis ska försöka säga något om varför landskapet har så svag ekonomi så hittar vi grunden i en femårs jämförelse. De senaste fem åren har landskapets skatteinkomster ökat med 4,1 % medan de totala kostnaderna har ökat med 20,5 %. Där har vi ekvationen som inte går ihop.

En hållbar kostnadsutveckling hade således varit 4 % de senaste fem åren. Skillnaden i reda pengar är ca 60 M€ i årliga kostnader. 

Ser man närmare på olika delar av boksluten så har många avdelningar ökat med mer än 4 % de senaste fem åren. Det finns förstås naturliga förklaringar till det. Vi har avtalsenliga löneökningar, inflation på inköpta material och tjänster samt nysatsningar i form av exempelvis digitaliseringar. Detta driver förstås kostnaderna.

Trots dessa naturliga förklaringar, är den här situationen inte hållbar. Vi måste få kostnaderna att matcha med våra löpande intäkter. Det kräver besparingar och det kräver att vi fortsätter med våra tuffa åtgärder.

Ingen av oss i majoriteten tycker det är speciellt roligt, men vi inser att det finns ingen annan väg. Om vi inte skruvar i kostnader nu leder det till två saker.

1. För det första kommer landskapet att skuldsätta sig rejält. Vi talar om ca 50 M€ per år med nuvarande takt. På en mandatperiod drar vi alltså på oss skulder om ca 200 M€. 4% ränta på det är 8 M€ per år som ska betalas varje år.
2. För det andra ska detta också amorteras en vacker dag. Då ska alltså våra barn spara i sin välfärd för att amortera. De ska alltså dels spara in på välfärden för att skapa en ekonomi med överskott, för att sedan använda det överskottet till att amortera något som i själva verket är våra lån.

Då talar vi inte bara om en nivå med våra resultatförbättrande åtgärder där avdelningarna ”bara” för öka med 2 % per år. Vi talar om att kostnaderna ska ner med 5-10 % eller mer. Det är en helt nivå på åtgärder än de vi upplever just nu.

Om vi är ärliga med framtiden behöver vi alltså fortsätta våra besparingsåtgärder nu. Landskapsregeringen lyckades inte spara en cent under förra mandatperioden, men nu behöver det hända.

Jag kommer inte att medverka till att våra barn ska betala för våra skulder.