(Lördagsreflektion v11)
Lagtingsdebatten i måndags handlade om allmänt stöd. Rent lagtekniskt en enkel lag eftersom det handlar om att justera systemet efter rikets ändringar. Åland har delad behörighet och om vi inte gör dessa ändringar skulle inga arbetslösa få stöd efter sista april.
Jag beskrev betänkandet redan förra veckan och i debatten tyckte jag egentligen att alla var överens. Mycket bra insatser sker redan idag och ökad samordning är vad som krävs för att påverka dagens långtidsarbetslöshet. Nu handlar det om att göra det här och att utreda vem som tar ansvar för vad.
I veckan var jag också på kulturdelegationens möte för att diskutera skattegränsen. När människor ska utbyta kultur utanför Åland ställer skattegränsen till det. Tullreglerna är gjorda för handel av varor och därför blir det väldigt speciella situationer när någon vill göra en utställning eller sätta upp ett teaterprojekt utanför Åland. Även filmbolag har utmaningar med det här.
Det finns några processer som rör temporär införsel där man kan göra en s k ”ATA-carnet”. Allt detta kräver dock garantier eftersom ifall man exempelvis säljer ett konstverk på en utställning, så blir det normal export och allt var det innebär. Då ska garantierna täcka momsen.
Jag berättade lite om detta och vi diskuterade allmänt om vårt arbete med nuvarande och nya tullkodexen. Det var en bra diskussion.
Producentansvaret har varit på tapeten. Jag har försökt reda ut hur landet ligger. Helt klart är att Åland ligger ganska högt över både Sverige och Finland. Vissa fraktioner kan vara i nivå eller högre någon annan stans, men i ett nordiskt perspektiv har vi verkligen de högsta kostnaderna för producentansvaret. Min egen ovetenskapliga jämförelse antyder iallafall det vilket syns i grafen.
När man ser på avfallsstatistiken så handlar producentansvaret om ca 1 500 ton avfall. På Åland producerades totalt ca 54 000 ton avfall 2024 så i relation är detta en ganska liten del. Enligt lag behöver dock företagen stå för 80 % av kostnaderna för producentansvaret, så mycket av avfallsservicen till åländska hushåll finansieras av företag knutna till detta. Det är lite oklart för mig exakt hur mycket?
Naturligtvis behöver alla ta ansvar och jag uppfattar att majoriteten av alla företag vill ta ansvar. Vi behöver dock se till att kostnaderna är rimliga jämfört med vad företagen betalar i riket.
Vi har också haft kommunmöte i veckan. På agendan var att köpa in en tomt vid Oasen för att eventuellt bygga äldreboendet där. Ur ett åländskt längre perspektiv vore det en bra placering, men detta är inte ett slutligt besked om att Jomala vill bygga sitt äldreboende där. Vi har dock öppnat den möjligheten på allvar.
Nu är det upp till Oasens styrelse och fullmäktige att besluta.
Lämna ett svar