(Lördagsreflektion v12)
Åter en dynamisk vecka bakom mig.
Vi inledde måndagen med en debatt om producentansvaret. Jag har skrivit en del om det här.
I måndags var i princip alla partier eniga om att något behöver göras. Näringsminister Josefsson (C) sitter på nycklarna och det har visat sig att både Svinryggens och MISE:s styrelseordförande har samma partibeteckning. Hur svårt kan det vara då?
Tydligen ganska svårt. Vi har tyvärr fått vänta ganska länge på att förvaltningen ska förklara några grundläggande saker i detta, Jag har skrivit en del om det och jag förstår frustrationen över att inget verkar hända hos landskapsregeringen. Det finns också en viss frustration i regeringsblocket men det arbetas på.
I bakgrunden finns EU: stadsstödsregler som vi behöver ta hänsyn till. Om inte riskerar både landskapsregeringen och stödmottagarna böter och återkrav. Det är en situation vi behöver undvika. Dessutom finns det ingen stödordning som tillgodoser ALLA företag. Om man väljer en bransch, kommer andra att uteslutas. Vilken ska vi välja och varifrån tar vi dessa pengar? Svåra frågor.
Nästa steg är att både social- och miljöutskottet och finans- och näringsutskottet ska arbeta med frågan. Vi kommer att ha höranden i påskveckan. Efter det hoppas jag att situationen är tydlig för oss. Då kan vi också börja diskutera lösningar. Målet är att priserna får våra producenter ska vara i paritet med rikets prislista. Hur vi når dit, har jag inget svar på idag.
I lagtinget har vi också debatterat en motion om att begränsa trålfiske i åländska vatten. I sig ville motionen att vi skulle vidta åtgärder som Åland inte har behörighet att göra, så av den anledningen behövde den rent formellt förkastas. Däremot är nog alla lagtingsledamöter inne på att vi bör begränsa trålfisket runt våra Åland.
Således har finans- och näringsutskottet haft flera höranden och verkligen förkovrat oss i det här ämnet. Det är några saker som blivit uppenbart.
- Finland och Sverige har diametralt olika syn på hur fisket ska bedrivas. När de dessutom har skrivit ett multilateralt avtal (med Danmark) som endast kan ändras om alla är eniga, innebär det att inga förändringar sker.
- Sverige har nu ett forskningsprojekt under några år, där de ska flytta ut trålgränsen till 12 sjömil vid delar av kusten. Det här kommer att ge svar på om kustnära trålfiske har effekt på olika fiskbestånd.
- Rigabukten har hittat en bra kombination med starka fiskbestånd och höga fångstnivåer.
Sammanfattningsvis kan man säga att vi bör titta närmare på Rigabukten och vad de har gjort där. Uppenbarligen har de hittat verktyg som kan begränsa trålfisket och säkerställa ett starkt bestånd, trots de multilaterala avtal som också där reglerar fisket. Det här var nyheter för min del och något vi behöver titta på de närmaste åren.
I torsdags var det också Kastelholmssamtal. Det är Ålands fredsinstitut som arrangerar dessa varje år. Årets tema var ”Havet – som arena för samarbete och konflikt”. I panelen satt ”Marie Jacobsson, Kuupik Kleist och Henrik Ringbom. Det är alltid intressant att lyssna till personer som har levt hela sina liv med de här frågorna. De har sådan oerhörd kunskap och erfarenhet. När alla frågor filtreras genom detta så blir också svaren på en oerhört hög nivå. Det kan ibland vara lite svårt att förstå och ibland blir det en akademisk diskussion som kanske bäst beskriver en utopisk värld. Det fanns förstås guldkorn i samtalen men det här är frågor som ligger ganska långt ifrån ålänningarnas vardag.
I veckan har jag också sett Johan Karrentos film om ”Världens minsta parlament”. Se en trailer här.
Han var med i några år och filmade regeringen och lagtingsledamöter. Jag tycker det är en bra film. Den visar på vardagen i Lagtinget där vi ena stunden debatterar i salen, men en timme senare träffas i korridoren och diskuterar hur vi ska enas politiskt. Man hoppar mellan en fråga som knappast renderar i rubriker, till att statsministern kommer på besök. Så är vardagen i Lagtinget.
Den visar också att majoriteten av lagtingsledamöterna gör ett seriöst arbete. Vi läser på, vi skriver anföranden och debatterar. Vi sitter i utskotten och sitter i andra möten. Det påstås att detta är ett 70 % arbete, men det beror väldigt mycket på vilka frågor du är engagerad i. I perioder arbetar jag långa dagar, kvällar och även helger. I andra perioder är vi lediga. Jag kan säga att det definitivt är minst 1700 timmar per år.
För den skull är det min linje att vi bör ha längre arbetsperioder. Vi nu olika slags lov både i februari och oktober. Dessa kunde istället vara arbetsveckor och vårt enda formella lov skulle vara på sommaren. Det här har Liberalerna fört fram i många år, men det har stött på motstånd. Andra partier säger förstås officiellt att de vill göra samma sak, men i kulisserna är det inte samma driv. Det har varit flera tillfällen där bara utskottsarbete under loven har blivit ordentligt ifrågasatt med hänvisning till de formella tidsplanerna. Dessutom är förvaltningen inte jätteimponerade av de här tankarna. De vill gärna ha kvar loven.
Hittills har Liberalerna inte fått gehör för detta men någon dag kanske det sker.
Lämna ett svar