Nytt år, nya möjligheter

(Lördagsreflektion v1)

Det har varit julfrid i mina kanaler från min sida. Kommentarer har lagts, frågor har ställts men jag har haft julfrid. Politiker ska alltid vara närvarande sägs det men jag köper inte det. Ibland måste man ta en paus för att vara med när det gäller. Man kan inte slå på alla bollar – hela tiden. Ibland måste man låta facebook och politiska kommentarer vara obesvarade några veckor. Säkert irriterande för den som kommenterar men nödvändigt om man ska överleva långsiktigt.

Det finns en tid för allt och nu har det varit tid för julfrid. Efter trettondagen ska vi börja debattera igen.

Jag ville avsluta fjolåret med hopp om en bättre framtid. Därför skrev jag en insändare om det. Nu är jag förstås partisk här men jag blir lite trött på inkonsekvensen. Jag försöker belysa den hos mina politiska motståndare och nu försökte jag belysa den hos media.

Utmaningen är när man indignerat lyfter konflikter men utelämnar allt annat. Det pratas oerhört mycket i Lagtinget och jag förstår att det är jobbigt att hänga med i alla svängar. Dessutom ska det kokas ner till en artikel eller ett inslag på två minuter.

Jag kan ändå tycka att det finns ett ansvar att bredda bilden lite. Få ålänningar orkar lyssna på tre dagars budgetdebatt men media har ett ansvar när de rapporterar från debatten. Man kan förstås inte utelämna en öppen konflikt mellan regering och opposition, men man kunde också nämna att det mitt i ”striderna” också finns konstruktiva diskussioner. Jag nämnde några i insändaren, men både majoritet och opposition hade flera bra diskussioner om rörelse i skolan. Sådant kunde ha rapporterats åt ålänningarna.

Det finns flera problem när media endast lyfter konflikter.

För det första tappar man som väljare förtroende för politiken. Om man tror att det enda Lagtinget gör är att munhuggas i varenda fråga, då kan man inte förstå hur vi ska lyckas uträtta någonting. Det märks också i förtroende-undersökningar där politiker är längst ner i botten. När endast konflikter rapporteras så landar man i detta. Politiker är lågt stående människor som bara argumenterar med varandra utan att vare sig förstå det samhälle vi beslutar om eller ens nå några som helst resultat.

Om beslutsfattare saknar förtroende blir det förödande på sikt.

För det andra så påverkar det debatten. Om man försöker hålla konstruktiva anföranden men de aldrig rapporteras, så påverkar det vilka anföranden som hålls. Jag förstår att man inte kan återge ALLA anföranden från en debatt, men om det är politikerna som kommer med elaka kommentarer och slag under bältet som får medieutrymme – då måste vi politiker ge oss in på den vägen. Alltså leder det här till att alla som siktar på omval behöver ta till dessa tjuvnyp för att nå över rapporteringströsklen. Det kommer inte att ge oss bättre förtroende, men det gör att vi syns och att vi har en chans att bli omvalda. Det är en ekvation många politiker behöver fundera över och många har redan valt vägen som ger mest medieutrymme.

För det tredje blir jag trött på inkonsekvensen. Man rapporterar endast om konflikterna, men sen beklagar man sig för att Lagtinget bara strider. Om man bara hade lyssnat lite mer så fanns det konstruktiva anföranden och replikskiften. Det finns politiker som har en ide om hur vi kunde förbättra Åland. Det finns politiker som försöker genomföra åtgärder som förbättrar vardagen för ålänningarna. Det tror jag skulle öka intresset för politiken och stärka förtroendet för oss som faktiskt försöker. Jag hoppas på ett mer konstruktivt 2026.

När vi nu står i dörren till ett nytt år så vill man förstås hoppas att det för med sig nya möjligheter.

Under 2026 har vi flera stora frågor som ska beslutas och avhandlas.

• Upphandlingen av skärgårdstrafiken färdigställas och omläggningen till nytt trafiksystem påbörjas. Det kommer att ta energi av alla.
• Vindkraften ska komma till auktion. Runt sommaren ska det avgöras OM de planerade områdena ska auktioneras ut eller om vi ska pausa projektet. Det är ett viktigt beslut för Åland.
• Tillväxt kommer upp på agendan. Det har inte talats så mycket tillväxt i offentligheten men inom regeringen är det en aktiv fråga. Det har redan kommit en del tillväxtåtgärder men under våren kommer det ett tillväxtmeddelande som jag hoppas lägger grunden till en framgångsrik politik.
• Vi har en självstyrelselagsrevision som bör ta stora steg under nästa år. Relationerna har kantats av istid i många år men nu skönjar jag en vår.
• Det ska rekryteras en ny sjukhusdirektör och VIS ska integreras i verksamheten.
• Jag tror också vi behöver komma framåt i kommunfrågan. Vi har några kommuner på ruinens brant och deras situation behöver lösas. Ålänningar behöver veta att deras kommun kan hantera sitt uppdrag.

2026 är året när politiker behöver fortsätta ta jobbiga, tuffa beslut. Jag hoppas det blir året när Lagtinget slutar stoppa huvudet i sanden och istället tar tag i de utmaningar som Åland står inför. Det ska jag arbeta för.

God fortsättning på nya året