(Lördagsreflektion v51)
Ända in i kaklet kännetecknade sista veckan. I måndags hade vi ett ganska odramatiskt kommunstyrelsemöte där vi visserligen tog vissa beslut men egentligen handlade diskussionen mer om vad som komma skall under 2026.
Dels kommer det att rumsteras om lite i kommunstyrelsen enligt den politiska överenskommelse som nåddes efter valt. Därför stiger Ålands framtid ner till en ersättarplats och Moderaterna får in ytterligare en ledamot. De har då tre av sju.
Vi diskuterade också lite mellankommunal politik där vi behöver diskutera framtiden med andra åländska kommuner. Vi vet att exempelvis Lumparland har stora utmaningar och jag tror att hur dessa utmaningar löses kommer att påverka Jomala på något sätt. Alltså bör vi ta en proaktiv politisk diskussion nu istället för att stå inför lagens tuffa krav och ”fait accompli” inom några år.
Veckan stora snackis var förstås vår budgetomröstning i onsdags. Den tog över en timme att genomföra där vi röstar om varje moment för sig. Egentligen klubbas stora delar enhälligt, men emellanåt säger talmannen ”begärs ordet” varvid någon för en motion till omröstning. Då blir det knapptryckning för att få ett resultat.
Skärgårdstrafiken var en sådan punkt. Den röstades igenom med siffrorna 18-11, där Grön Vänster avstod från att rösta. Man beräknar spara 3 miljoner liter diesel på den här trafikomläggningen men ändå avstod GV som annars sällan brukar missa en chans att påminna om hur vi bör minska våra CO2-utsläpp.
Jag har lagt ner mycket tid på den här frågan och jag är övertygad om att detta är det bästa vi kan göra. Det är inte en perfekt trafiklösning men fördelarna med kortrutt kommer att vi tydliga för nästan hela skärgården. För landskapets budget innebär det en mer effektiv trafik vilket kommer att synas i minskade kostnader. Med detta så blir besparingarna enklare för övriga politikområden.
Om vi inte hade gjort detta, är jag övertygad om att vi hade fått se kraftigt kapningar av turlistorna i hela skärgården. Det här har jag förstås talat om länge, men ingenting under höstens och lagtingsarbetet i november-december har gett mig anledning att tänka om.
Det har varit stora ord i debatten, men oppositionen har vare sig lyckats visa var vi har räknat fel eller hur de själva har räknat fram sina siffror. Jag vet inte om gemene man förstår insändardebatten, men de som förstår de förstår.
Nåja, nu är detta beslutat och det var ett bra beslut för Åland.
Vi avslutade veckan med att tacka av Marina Eriksson när hon snart gå i pension. Hon har varit en av de som arbetar i Lagtinget men som aldrig syns officiellt. Om man behövt någon pryl så är det Marina som fixat det. Om man haft problem med inloggning är det Marina som fixat det. Hon har verkligen varit ett stöd speciellt för oss nya lagtingsledamöter. Nu hinner hon jaga lite mer, medan hennes ersättare fyller hennes skor i Lagtinget. Det kommer också att gå bra.
Lämna ett svar