(Lördagsreflektion v38)
Den här veckan startade då höstens sessioner av Lagtingets plenum. Arbetet har som bekant startat tidigare men följer man bara youtube-sändningarna så fick man äntligen se oss debattera igen.
Det som drog i gång störst antal anföranden var ”Tryggande av kommunal service” ett lagförslag som nu återkommit till Lagtinget efter en runda i utskotten. I onsdags var det debatt, nästa vecka är det andra behandling om omröstning. Därefter blir lagen antagen.
Även om media rapporterade om splittring i Lagtinget och delgav främst minoritetens åsikter bland sina rubriker, så är sanningen den att en klar majoritet har accepterat lagen. 80 % av Lagtinget verkar vara positiva. Man inser att lagen behövs eftersom vi just nu inte har någon lag på plats. Idag finns det rent formellt inget sätt att hantera kommuner som hamnar i allvarlig kris.
För den skull är det ingen som jublar. Det finns inget roligt som händer ifall den här lagen behöver användas. Den beskriver vad som ska ske ifall en kommun hamnar i kris och får slut på pengarna. Lagen fokuserar på att i den situationen behöver medborgarnas kommunala service tryggas. Ingen kommunmedborgare på Åland ska riskera stå utan barndagvård, skolgång, socialvård eller äldreomsorg.
Den här tryggheten vill inte Obunden samling eller Pro Åland ge ålänningarna. De har reserverat sig och menar att vi nu försöker smyga in en lag som tvingar ihop kommuner mot deras vilja. Några saker om det.
För det första så är det ingen som smyger med någonting. Det är tydligt i lagförslaget att en av de sista möjliga lösningarna kan innebära att en kommun tvingas ihop med en annan kommun. I det fallet har inte kommunerna så mycket att säga till om utan landskapet tar det beslutet. Däremot finns det många steg på vägen. Det ska göras en utredning där alla alternativ lyfts på bordet. Man kanske kan avyttra tillgångar eller vidta andra åtgärder som reder upp situationen. Kommunsammanslagningar är verkligen ett av de sista alternativen.
För det andra så innebär inte en lag att man automatiskt väljer lagens strängaste straff. Vi har exempelvis en strafflag, men det betyder inte att alla finländare döms till lagens strängaste straff hela tiden. Vi har också haft en konkurslag sedan 1868 som stipulerar hur man hanterar företag i allvarlig kris. Inte för den heller med sig att alla företag tvångslikvideras när majoriteten i Riksdagen tycker det. Det här resonemanget går alltså inte ihop.
För det tredje behövs lagen nu. Förra regeringen hade i princip samma lag på bordet men man valde att inte gå vidare med den. Man sköt problemet vidare till nästa regering. Vi har inte den lyxen. Kommuner knackar redan idag på landskapets dörr och vill ha tillfälliga likviditetsstöd. Krisen är alltså här nu och landskapsregeringen behöver lagstöd för att hantera situationen.
För det fjärde är reservanternas lösning mer pengar till kommuner. Vilka pengar då? Landskapet har en prekär situationen där vi har underskott samtidigt som likviditeten rinner ut från kontona. Ska vi då alltså ta pengar från andra delar av landskapet och ge åt kommuner? De säger de inte rätt ut men reservanternas lösning innebär alltså vi tar budgetmedel från ÅHS, skärgårdstrafiken eller utbildningssektorn bara för att vara absolut säkra på att dagens kommunstruktur bevaras.
Jag tycker förstås detta är helt idiotiskt. Om en kommun inte klarar sina betalningar så behöver den situationen lösas i den kommunen. Resten av Åland kan ta ansvar under en tillfällig period men på sikt behöver alla kommuner ansvara för sin egen ekonomi. Civilministern sade det bra i Ålands radios debatt. Invånarnas rättigheter måste gå före kommunernas rätt till gränser.
Det är också därför lagen behövs. Idag har vi som sagt ingen lag för att hantera det här – det är dags att vi nu lagstiftar om motsvarande lag för åländska kommuner.
I veckan har vi också klubbat en del betänkanden i finans- och näringsutskottet. Det handlar om landskapets årsredovisning, Landskapsrevisionens effektivitetsrevisioner samt ett lagförslag om laddinfrastruktur. Vi kommer att debattera dessa i september så jag återkommer till ämnena.
Veckan avslutades med att planera Regionkommittes möte. Jag ska ner på ett utskottsmöte om några veckor och där ska bl a EU:s AI-strategi diskuteras. Inför det mötet har man möjlighet att skicka in förslag på ändrade texter. Det har vi nu gjort tillsammans med finska delegationen. Eftersom jag är enda finska representant på mötet, fick jag lämna in alla ändringsförslag. Självklart lämnade jag också in Ålands eget ändringsförslag. Vi tycker i grunden texterna är bra, men EU-kommissionen behöver påminnas om att när AI ska implementeras i Europas regioner så underlättas processen om det finns specifika stöd för det. Det finns en risk att medlen fokuseras enbart till huvudstäderna och det ska vi försöka bredda så att hela EU hänger med.
Lämna ett svar