Vindkraften en framtidsfråga

Vindkraften delar Åland. Plötsligt står vi inför en situation där utländska investerare ska investera flera miljarder euro i hundratals konstruktioner som är högre än Orrdalsklint. Kan det verkligen vara klokt?

Fördelarna är nästan osannolika. Åland ska erhålla tiotals miljoner euro i arrenden och fastighetsskatt – varje år! För de kommuner som ligger i zonen är det manna från himlen. Plötsligt har de råd med alla åtaganden. Tänk en glesbygdskommun som kommer att ha lägre skatteöre än Jomala. Fantastiskt!

Den här satsningen kan också innebära att ålänningar behöver underhålla vindkraftsparkerna. Visst kanske något externt bolag med utbildade ingenjörer får kontrakt om driften, men det behövs lokala människor som kör båtarna, målar konstruktioner och byter lampor. Detta kommer att generera arbetsplatser.

När det låter för bra för att vara sant så är det enkelt att bli skeptisk – och skeptikerna låter alltid kloka i dessa sammanhang. Vem har råd att satsa såna ohyggliga pengar? Kan det verkligen bära sig? Hur löser vi effektbalansen? För när det är vindstilla behöver vi också el? För att inte tala om miljön. Detta kan inte vara bra för miljön. Inte heller för utsikten. Ska jag behöva titta på dessa snurror från stugan?

Jag har förståelse för invändningarna. Vindkraftsbolag har som regel gått med förlust och enda orsaken till att vissa går ok brukar vara att offentliga stöd subventionerar kostnaderna. Jag kan inte bedöma kalkylerna när de gäller de åländska projekten, eftersom de inte är offentliga. Det är dock såpass stora investerare med i dessa projekt att jag litar på att de har räknat igenom detta. De säger själva att kalkylerna går ihop. Allt hänger förstås på elpriserna de närmaste 30 åren. Det är naturligtvis omöjligt att göra prognoser på det.

Självklart kan det finnas EU-medel i dessa kalkyler. EU har prioriterat stora medel till den här typen av investeringar. Även om det på EU-nivå handlar om några procent, så blir det enorma summor i förhållande till Ålands andel av EU. Det vore väl närmast idiotiskt av vindkraftsbolagen att tacka nej till dessa stöd. Finns de tillgängliga, är de självklart medräknade i kalkylen.

I detta sammanhang behöver vi påminna om att Ålands landskapsregering inte kommer att investera alls i dessa projekt. Inte en cent. Däremot behöver offentliga Åland göra sin hemläxa gällande regelverk. Vi behöver veta hur vi ska skriva arrendeavtal och vilka krav vi ska ställa på att de plockas bort efter driftsperioden. Vi behöver veta hur tillsynen av dessa projekt ska göras. Detta kommer att kosta Åland timmar inom förvaltningen och arvoden till experter som kan hjälpa oss. Summan landar nog på någon miljon för arbete som vi i värsta fall lägger ner förgäves. Men när det gäller investeringen kommer offentliga Åland att lägga noll euro.

Vad detta inte ger, är lägre elpriser. Kraftlinan kommer att kopplas upp på finska stamnätet och vi kommer endast indirekt att få nytta av den här energin som produceras under blåsiga dagar. Vi ska inte försöka ”dra en egen kabel”. Finlandskabeln kostade 120 Meuro och det har inte blivit billigare att bygga en likadan. Vi ska istället köpa energi som idag.

Det betyder också att allt tal om effektbalanser blir överkurs. Detta ska som sagt kopplas upp mot Fingrid och de har koll på vilken andel vindkraften kan vara i ett stamnät. Med Olkiluoto som granne kommer de att se till att det alltid finns effekt i nätet. Skulle Åland bli ett slutet system med denna park – då skulle vi ha stora problem att hålla nätet stabilt men det är som sagt inte alls aktuellt.

Miljöaspekterna är viktiga, speciellt på Åland där vi ska bli ett hållbart samhälle 2050. Om vi börjar med mikroplasterna. Varje vindkraftverk kan i snitt släppa ut 150 gram mikroplaster per år, beroende på att vingarna slits med tiden. Bygger vi 250 kraftverk, talar vi alltså ca 40 kg mikroplaster per år. Inte bra.

Men om vi sätter detta i perspektiv till exempelvis bilparken så blir det faktiskt ganska marginellt. En bils fyra däck beräknas släppa ut ca 1000 g mikroplaster per år. Ålands bilpark uppgår till över 25 000 fordon. Då skulle alltså Ålands fordonspark släppa ut 25 000 kg mikroplaster per år. Det är 625 gånger mer!
Vi kunde alltså HELT kompensera för vindkraftens påverkan genom att minska registrerade fordon på Åland med 40 st. I sammanhanget har vindkraftverken således en ganska marginell påverkan på utsläppen av mikroplaster.

Den andra miljöaspekten är utsikten. Det går inte att genomföra det här projektet utan att vi har hundratals synliga snurror mot horisonten. Ska denna aspekt trumfa alla andra perspektiv – så finns det bara ett val, nämligen att stoppa projektet.

Man ska dock ha klart för sig att dessa projekt kommer att byggas i bottniska viken oberoende av vad vi bestämmer på Åland. OM Åland säger nej, flyttar man konstruktionerna lite längre norrut utanför Ålands gränser. Det handlar om kanske 4 sjömil? Därmed kommer man ändå att se dessa vindkraftverk mot horisonten. Ok lite svagare ljus, men de kommer att synas. Man kommer att störas av utsikten.

I det scenariot har vi också förstörd utsikt, men vi får inte ta del av arrenden och fastighetskatt. Ett klart nej från Åland riskerar alltså mest våra intäkter. Vi kommer inte att kunna stoppa de här konstruktionerna i Bottenviken.

En tredje miljöaspekt är att bottenfaunan påverkas av detta projekt. Framförallt under byggnationen kommer vattnet att grumlas, delar av botten att utsättas för byggnadsarbeten. Detta är ofrånkomligt. Hur mycket som förstörs är svårt att säga på förhand, men det verkar ändå som att detta är tillfälliga effekter. Under byggnationen kan det vara en relativt stor påverkan, men när det är klart kommer faunan att återgå till det normala. Det kan t.o.m. bli en bättre situation efter detta, eftersom vindkraftsparkerna blir en zon där trafikmängden är minimal. Det blir i praktiken en slags naturskyddsområde för den bottenlevande faunan. Under förutsättning att byggnationen sker med minsta möjliga påverkan, kommer detta inte att bli ett miljöproblem. Snarare tvärtom.

Min utgångspunkt är alltså att detta är en stor möjlighet för Åland. Vi har möjlighet att via arrenden och fastighetsskatter få en stadig intäkt i tiotals år.

Jag stödjer att vi försöker ta vara på den här tillväxtmöjligheten för Åland.