Regionkommitté

(lördagsreflektionen v8)

Den här veckan har jag varit i Bryssel och representerat Åland i Regionkommitten. Det har varit en vecka av nya intryck och av språk. Härligt och inspirerande.

Direkt när jag kom ner på tisdagen mötte jag upp med Anton Nilsson för att diskutera några frågor inför veckan. Det är svårt att beskriva hur viktigt det är med ett stöd i de här sammanhangen. Anton arbetar på finska representationen och han har örat mot marken i alla möjliga EU-sammanhang. Han kan beskriva frågor ur ett europeiskt perspektiv.

Kvällen blev inte sämre av att Lagtingskollegan och BSPC-ordförande Alfons Röblom och sekreterare Benjamin Sidorov råkade vara i stan. Vi kunde alla fyra utbyta några tankar över en Guinness.

Onsdagen handlade mycket om registrering, skaffa passerkort och fylla i olika uppgifter som behövs. EU är sannerligen en stor apparat och mycket behöver falla på plats för enskilda representanter.

Vidare på onsdagen mötte jag upp med Alexandra Gäddnäs som gav mig en rundtur på Europaparlamentet. Här jobbar oerhört många människor och när man har kommit igenom säkerhetskontrollerna är det nästan som en stad i sig. Det finns restauranger, cafeer, butik (!) och kontor för olika saker lite varstans. För en ålänning är det dock väldigt stort, bara att hitta rätt våning kan ibland vara en utmaning. Vi träffade kort Anna-Maja Henriksson och hennes stab.

På onsdagen hade vi en kort 1,5 timmes session där nuvarande regionkommitté konstituerade sig för åren 2025-2029. Sessionen leddes av den tidigare presidenten Vasco Cordeiro som höll ett kort tal om regionkommitténs betydelse. Även Europeiska rådets president Antoinio Costa var med och han höll också ett kort tal där han påpekade regionkommitténs betydelse.

Direkt efter sessionen var det tvåtimmars möte med de politiska grupperna. Jag har närmat mig Renew Europe vilket är en ”liberal” gruppering i Europaparlamentet. Det är samma grupp som Anna-Maja Henriksson tillhör. Renew Europe leds av fransmannen François Decoster. En ovanligt sympatisk fransman.

Vi hade ett möte med ”bara” 50 personer och naturligtvis simultantolkningar till 10 språk. Där diskuterades främst namnen till de olika utskott och kommittéer som nu ska tillsättas. Vi fick också besök av irländske kommissionären Michael McGrath som har hand om rättsfrågorna i kommissionen. Han berättade om vad som planeras kommande åren och vilket fokus han har på rättsfrågorna.

Här träffade jag Mirja Vehkanperä som är tredje viceordförande för Renew Europe. Hon är borgmästare i Uleåborg och en mycket trevlig person.

Efter mötet med Renew Europe tog vi hissen till en annan våning och tråcklade oss genom några korridorer till mötesrummet för den finska delegationen. Den leds av ”åldermannen” Markku Markkula (Esbo) vilket är en person som har stor respekt i de här sammanhangen. Han har varit president för Regionkommittén och man märker hur han känner ”alla” och alla vill tala med honom. Markku kommer att vara regionkommitténs rapportör om the Clean Industrial Deal så han blir en central person även den här perioden.

Finska delegationen består av främst kommunala företrädare där Sari Rautio (Tavastehus) också är ordförande för EPP-gruppen. Jag talade en del med både Ilpo Heltimoinen (Vilmanstrand) och Mikko Aaltonen (Tammerfors) som kommer att vara mina kolleger i ECON-utskottet. Trevliga personer.

Torsdagen började med session redan kl 09:00. Då var vi naturligtvis på plats, eller rättare sagt nordligare ländernas representanter (Tyskland och norrut). Det tog lite mer än en akademisk kvart för att också mellan- och sydeuropeerna skulle ta sig in i salen. President Cordeiro var ivrig att komma igång och min granne i salen, den danske resprentanten Erik Flygholm, sade att det alltid är såhär! Det är svårt att börja ett möte på exakt utsatt tid.

Till slut kom vi igång och vi kunde välja ny president och ny vicepresident för perioden. I vanlig ordning är detta diskuterat och avgjort på förhand så det presenterades endast två kandidater för detta.

Enhälligt valdes då alltså Kata Tüttő (Ungern) till president och Juanma Moreno till vice president. De höll sedan sina ”statements” där de lyfte frågor som de anser viktiga under den här perioden.

Efter detta ajournerades mötet och det togs ett s.k. ”Family photo” med alla närvarande medlemmar. Tittar man noga ser man även mig där.

Sessionen återupptogs efter lunchen och då var det riktiga frågor som behandlades.

• Rapporter om hur CoR-yttranden har genomförts
• Utnämningar av olika poster inom CoR
• Debatt om ”Cohesion policy” med kommissionären Raffaele Fitto
• Rapport om EU:s program bättre kunde stödja EU:s landsbygdsregioner
• Debatt om ”Housing crisis” med kommissionären Dan Jørgensen
• Ceremoni utdelning av priset till minne av borgmästare Pawel Adamowicz
• Rapport om hur man stärker Europas försvarsindustri
• Rapport om hur man stödjer europeiska SME-företag
• Rapporter från trainees om hur CoR-representanter ser på sitt arbete

CoR = regionkommittén

Av detta var utdelning av priset kanske det som fastnade mest. Priset härstammar från den polske borgmästare Pawel Adamowicz som alltid stod upp för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Han mördades p g a detta och till minne av hans kamp delar man ut det här priset. Med tanke på vad som sker i världen känns detta viktigare än någonsin.

I år gick priset till flera pristagare. Först och främst Vitali Klitschko som är borgmästare i Kiev. Han var på plats för att ta emot det och höll dessutom ett tal där han påpekade att priset inte är till honom, utan till alla miljoner ukrainare som försvarar deras land. Det är sannerligen inte enkelt att förstå vad de går igenom, men när han berättade om deras dagliga kamp så blir man stolt över att Åland har gjort det där lilla extra i stödet för Ukraina. Vi kan ta spörsmålsdebatter alla dagar i veckan för det här.

Priset gick också till Bassam Aramin och Rami Elhanan som arbetar med att försona israeler och palestinier. De var inte på plats men framförde sina tankar på länk.

Fredagen började med ett möte med utskottet för ekonomisk politik (ECON) där jag kommer att vara med. Vi hade ett konstituerande möte där vi utsåg ordförande Alberto Cirio från Piedmont i Nordöstra Italien. Här kommer jag att arbeta med flera likasinnade personer och från Finland kommer jag att samarbeta med Heltimoinen och Mikko Aaltonen.

Efter det mötet var det dags att stressa iväg till flyget, eftersom mitt bokade flyg blev inställt och mina resplaner ställdes på ända. Det löste sig men blev en extra övernattning. Så går det ibland.

Naturligtvis har det också diskuterats en hel del politik i veckan.

Säkerhetspolitiken har naturligtvis varit på alla läppar, efter att den amerikanske utrikesministern gjort ganska dramatiska uttalanden helgen före. Att USA nu kräver ett större ansvar av Europa har väl egentligen inte överraskat någon. Det som skapat mer osäkerhet är att USA vacklat huruvida man står bakom NATO eller huruvida man står bakom mänskliga rättigheter och FN:s grundläggande uppfattning om länders suveränitet. Det här skapar oro i Europa.

Jag skulle säga att alla tog upp den här frågan om olika sätt. Kontentan var att

• Europa nu står mer ensamma i världen en tidigare. Vi behöver ta ett större ansvar själva.
• Europa nu behöver försvara yttrandefrihet och mänskliga rättigheter på ett globalt plan.
• EU-kommissionen arbetar med förslag som ska koordinera EU:s strategiska arbete. ”Cohesion” handlar om att samordna EU så att vi arbetar gemensamt.
• Alla institutioner inom EU är beredda på att vi står inför nya förutsättningar i världspolitiken.

Samtidigt ska vi också andas lite. Europa behöver träffa den nya amerikanska administrationen informellt och då på riktigt höra vad de håller på med. Hittills har det mest varit linjetal, avsedda för en amerikansk publik. Vi har ännu inte sett konkreta åtgärder eller konkreta beslut. Det ska vi minnas.

President Stubb hade ett bra inlägg på sina sociala medier.

Men vi ska inte vara naiva. Vi behöver ta ett större strategiskt och försvarspolitiskt ansvar. Jag är en stor anhängare av globala system som för människor över hela jorden närmare varandra. Det är det absolut bästa. Givetvis inser jag ändå att i detta läge behöver man vara lite försiktig med att bli beroende av andra kontinenter. Det gäller allt från energiförsörjning till varor och tjänster som produceras i länder med tveksamma eller totalitära statsskick. Cavaet Emptor som man sade redan för 2000 år sedan.

EU verkar vara på tårna här. Kommissionärerna besöker finsk-ryska gränsen på löpande band och i korridorerna talas det mycket om säkerhetspolitik. Det är en ny era och den har redan börjat ta form inom EU-institutionerna.

Det som också är på allas läppar är tillväxt och konkurrensförbättringar. Europa har halkat efter rejält i global konkurrenskraft. Visst har vi en hel del ljusglimtar, men faktum är att på många strategiska områden har vi knappt ett enda initiativ eller företag som styrs från Europa. Det påverkar vår tillväxt och med tiden kommer det att påverka vårt välstånd.

Det här har nu ALLA insett. Draghi-rapporten har skapat en jordbävning där EU nu laddar för en flodvåg. På ett halvår har EU gått från att hylla regleringar till att börja förbereda förslag som stärker konkurrenskraften. Hittills är inte mycket på bordet, men jag förväntar mig massor av åtgärder kommande året. Massor!

Inom Regionkommittén finns det en oro för att EU:s ”cohsion policy” kommer att ske på bekostnad av regionerna. Det är enkelt att samordna genom att köra allt enligt huvudstadens ledord. Den här åsikten fördes verkligen fram av alla.

Svaret från rådet ordförande Costa och från alla kommissionärer var att regionerna är viktiga och att EU inte ska köra över dem. Nu är alla vana politiker som vet vad man ska säga i rätt sammanhang, men jag noterar oron och jag noterar svaren. Jag vet tror inte alla blev lugna av svaren, men frågan är rest och kommer att följas upp av regionkommittén. Det här blir viktigt under perioden.

Jag har också talat skattegräns med Anna-Maja Henrikssons medarbetare. Vi träffades över en kopp kaffe och jag kunde dra några huvudpunkter med dem. Det är viktigt att Åland utnyttjar alla möjligheter i den här frågan. När det dyker upp något som tangerar den, behöver de här personerna veta när de ska räcka upp handen och vad de ska säga. Vi behöver alltså en tät dialog med dem och den ska jag se till att upprätthålla.

Summa summarum. EU är en stor apparat och Regionkommitten är inte den mest centrala av institutioner. För den skull ska man inte gräva ner sig utan man ska börja bygga där man står. Jag kan konstatera att Åland HAR en plats i CoR och den ska vi ta vara på. Den här veckan började mitt arbete att bidra till att sprida Ålands kunskap i dessa korridorer.

Vi behöver arbeta tillsammans med våra medarbetare där. Anton Nilsson, Alexandra Gäddnäs och Amanda Fagerström liksom de andra ”vännerna” vi hittar i korridorerna.

Tack för den här veckan Bryssel. Vi ses snart igen.