(Lördagsreflektionen v.4)
Den här veckan har Lagtinget debatterat demokratistrategi. Det är egentligen ett meddelande från landskapsregeringen kombinerat med en handlingsplan.
Syftet är att öka engagemanget i samhället. Vi har fallande valdeltagande vilket i praktiken innebär att vissa grupper använder sin rösträtt medan andra inte. Det här riskerar skapa en klyfta i samhället där de som är engagerade för gehör för sina åsikter, medan andra röster aldrig hörs. Det bästa är om så många som möjligt engagerar sig.
Följden av det är att vi har vissa grupper som uppenbarligen inte kommer till tals. Det kan synas i den direkta representationen för vissa grupper och kvinnor är underrepresenterade. Orsaken till det här varierar från att vissa kanske inte känner till sina rättigheter till att vissa helt enkelt inte vill engagera sig. Det senare har varit tydligt när man talar om den kvinnliga representationen.
Kvinnor känner att de får ge upp betydligt mer då de oftare får motta hat och direkta hot via sitt engagemang. När kvinnor nu uppenbarligen känner att de är tvungna att ge upp en möjlighet att påverka, då blir dessa yttringar ett hot mot demokratin på sikt.
Grunden i demokratistrategin är att öka engagemanget i samhället. Hela vårt demokratiska system hänger på att medborgare engagerar sig. Det är viktigt. Det var precis därför jag engagerade mig. Istället för att sitta vid köksbordet och klaga så engagerade mig på riktigt. Kom ihåg att de är de engagerade som styr världen.
Lagtinget har också debatterat ett förslag till ny jaktlag. Den innebär inga stora revolutioner i min mening, men några saker blir nu tydligare.
Benny Pettersson höll vårt gruppanförande och han gjorde det bra. Jag höll inget eget anförande. I min värld ska man inte dra ut på en debatt genom att gå upp och hålla med vad Benny sade. Visst ger det ”statistikpoäng” i mediernas årliga granskning, men samtidigt blir det lite löjeväckande. Givetvis är det skillnad om man har en annan åsikt om något. Då behöver det föras fram.
I grunden är nya jaktlagen bra. Det är kanske tredje versionen utifrån det arbete som skett inom regeringsblocket. Landskapsregeringen har ändrat utifrån input från jägarkåren och input från oss i majoriteten.
Åsikterna i Lagtinget går isär på åtminstone en punkt. Det handlar om hur stort område som krävs för jakt på rådjur och vitsvanshjort. Nu ska man 150 ha sammanhängande mark. Vissa menar att man skulle slopa det.
Det här går lite mot intuitionen hos många men jag är övertygad om att fri jakt innebär lägre avskjutning! Det har visat sig i riket vilket Obs-ledamoten Johan Lindström påpekade i sitt anförande.
Det är nämligen så att man blir betydligt effektivare när man jagar större vilt i jaktlag än när man är ensam. Dels skjuter man fler djur när man effektivt kan ställa upp passkedjor med fler personer, dels jagas det fler dagar under säsongen. Är man själv så går man ut när det passar och skjuter sig ett djur. För de allra flesta blir det inte många dagar per år. Resultatet är alltså lägre avskjutning.
Därför blir en regel om att ha minst 150 ha sammanhängande mark effektiv. Få personer har så mycket sammanhängande mark själva. Alltså måste man samlas i jaktlag och då blir det per automatik fler personer som är aktiva. Då ökar avskjutningen. Det här kan alltså göra att man förvaltar stammen bättre.
Jaktlagen ger också större frihet åt markägare/jaktlag själva kan avgöra avskjutningen. Jägare tar redan idag det ansvaret och det är bra att det kommer i lag.
I veckan har det också varit kommunalpolitik. I Jomala kommunstyrelse hade vi upp ett ärende om en ljudvall, där man nu beslutade att höja den med 0,5 meter. Diskussionen fortsatte också i Ålands radio på fredagsmorgonen.
Jag reserverade mig mot beslutet eftersom bedömningen är att det här projektet inte kommer att åtgärda problemen. Med tanke på Jomalas prekära ekonomisituation så tycker jag inte vi ska lägga 20 000 € på projekt som i princip är meningslöst. Du kan läsa mer om det här och även hitta länken till radiodiskussionen.
Lämna ett svar