Lördagsreflektion (v37)

Det har varit några intensiva veckor där mycket tid har gått åt till förberedelser, inläsning och skrivande inom olika ämnen. Det är sådan tid som man helt enkelt inte ser i offentligheten men som onekligen behöver göras av seriösa politiker. Ingen lagtingsledamot har assistenter (som finns i riksdagen). Allt sådant får man göra själv och det tar lite tid.

SJUKDOMSKOSTNADSAVDRAGET

Senaste veckans stora arbete har förstås präglats av sjukdomskostnadsavdraget. Det är ett avdrag som funnits sedan 1947, då man införde det eftersom Finlands sjukvård inte ansågs tillräckligt utbyggd och allmänheten var tvungen att anlita privata läkare. Riket tog bort avdraget i början av 90-talet eftersom man tyckte att det gynnade fel grupper. Istället infördes andra åtgärder för att hjälpa svaga grupper. Nu föreslår landskapsregeringen att vi ska slopa det här även på Åland.

I sig verkar väl alla vara överens om att avdraget inte främst gynnar svaga grupper och att det inte är ändamålsenligt. Det har varit många åsikter i debatten och tyvärr en del missförstånd. Det är framförallt tre missförstånd jag har identifierat.

1. Detta är ett av flera automatiska och möjliga skatteavdrag. Alla kommer således fortsättningsvis att få de övriga avdragen på inkomsterna.
   
2. Effekten av avdraget är relativt liten. I genomsnitt yrkar ålänningen på ca 600 euro i avdrag. Räknar man bakåt innebär det då att de allra flesta yrkar på avdrag för sjukdomskostnader om ca 1300 euro. Av detta får du då dra av 600 euro men det är inte 600 euro i minskad skatt. Den faktiska effekten på skatten avgörs av kommunalskatten i din kommun, 17 % för en Mariehamnare. Dessa får alltså tillbaka 102 euro av skatten. Man har alltså då betalat ca 1200 euro (92%) av sjukdomskostnaderna med egna medel.
   
3. Har du dessutom låga inkomster betalar du inte så mycket kommunalskatt. Har du förvärvsinkomster under 19 000 euro per år, så betalar du de facto inte så mycket kommunalskatt eftersom alla automatiska avdrag drar ner din beskattningsbara inkomst till mycket låga nivåer. Om du har betalat 50 euro i kommunalskatt blir effekten 50 euro, trots att du rätt till och yrkar på avdrag för flera tusen euro. Du kan inte få tillbaka skatt du inte har betalat.

En grundläggande orsak till förändringen är att det här avdraget slår fel. 64 % av de yrkade avdragen sker i inkomstklasserna 30 000 euro och högre. Det mesta av kostnaderna för det här gynnar alltså medel- och höginkomsttagare. Det blir fel.

Med det sagt har vi en stor grupp på marginalen. Om du istället för förvärvsinkomster har pensionsinkomster ser avdragen annorlunda ut. Då betalar du kommunalskatt och har då nytta av avdraget. Det kan också finnas sådana som får bidrag och andra typer av inkomster. Det är i princip omöjligt att generalisera de här personerna på marginalen.

Trots att vissa grupper av låginkomsttagare har nytta av avdraget, vore det ändå bättre med någon form av direkta bidrag. Då kan man få en större del av kostnaderna täckta direkt, istället för via ett skattesystem som ger en fördel efter att deklarationen har godkänts (6-18 månader senare). Dessutom har man då möjlighet att få en större andel av kostnaden täckt via systemet. Att man exempelvis idag som låginkomsttagare ska betala 93% själv för sjukdomskostnader är inte rimligt.

En annan sak är att pensionärer och låginkomsttagare har andra förmåner. Exempelvis finns högkostnadsskydd för mediciner via FPA och det finns högkostnadsskydd på ÅHS. Detta hjälper mer utsatta grupper, men kanske inte är helt tillräckligt.

Oppositionens kritik har gått ut på att Landskapsregeringen ska föreslå kompenserande åtgärder, MEN att dessa inte finns på bordet just nu. Inom landskapsregeringen och lagtingsgrupperna pågår ett arbete men det är inte ännu så klart att man kan presentera det. Det här gör debatten nästan omöjligt. Jag som ledamot i regeringsblocket kan inte säga något om åtgärderna förrän de presenteras för lagtinget. Alla vill förstås veta vilka de är men ingen ur regeringsblocket kan berätta om dem. Det blev en underlig debatt när vi sitter på information som inte kan delas i debatten.

Givetvis hade jag också önskat att dessa åtgärder presenterats i samband med förslaget om att avdraget ska slopas. Det fanns en plan om att så skulle ske, men nu sitter vi alltså här med försenade kompensatoriska åtgärder. Jag är dock övertygad om att åtgärderna ska presenteras snart och då ska jag prata mer om dem.

Rent krasst behöver åtgärderna vara på plats senast 31.12.2025. Före det kommer det inte att bli en praktisk effekt av det slopade avdraget eftersom det fungerar så att man gör avdraget i deklarationen som sker i maj året efter skatteåret. Även med slopat avdrag kommer man i maj 2025 att kunna göra avdrag för sjukdomskostnader 2024 och eventuellt erhålla en skattenytta några månader senare. Sedan från 2026 behöver framförallt utsatta grupper på marginalen få andra stödåtgärder. Det är ingen ursäkt för Landskapsregeringen att ta det lugnt, men det är på det sättet inte kritiskt att föreslå åtgärder inom någon månad.

GRANSKNINGSRAPPORT

Den här veckan presenterades också en granskningsrapport om kortrutt och tonnage i skärgårdstrafiken. Infrastrukturavdelningen har sammanställt en tidslinje med alla beslut och all dokumentation kring det här ärendet mellan 2011 och 2023. Vilka utredningar har gjorts och vilka beslut har fattats. Resultatet vet vi redan. Resultatet blev ingenting!

Det som konstaterades var att infrastrukturprojekt har väldigt långa ledtider (40 år?), medan mandatperioderna endast är fyra år. Det betyder att när ett enigt Lagting 2013 beslutade om att Åland skulle gå in för en kortrutt så var det en av de starkaste signaler som man kan skicka från Lagtinget. 30 av 30 ledamöter röstade för.

Beslutet var inte förhastat. Sedan 1950-talet har man talat om en kortrutt och åtminstone sedan 2005 har man i olika utredningar kommit fram till att det vore bästa lösningen för skärgårdstrafiken. Kostnadseffektivast, snabbast för skärgårdsborna och med störst flexibilitet mellan hög/lågsäsong. 2012 gjordes en stor kortruttsutredning som visade på samma sak. Alltså var detta en stark signal om att sluta utreda och börja jobba.

6 år senare gick två av lagtingspartierna till val på att man skulle riva upp kortruttsplanen. Man skulle istället bygga en tunnel. Jag vill understryka att det är en demokratisk rättighet att ändra sig – det finns inget juridiskt fel att plötsligt ändra sig inom partierna. Resultatet av denna ändrade kurs blev ändå att allt arbete som gjorts under minst 10 år, fick kastas i papperskorgen. Under förra mandatperioden påbörjade man istället en tunnelutredning. Den s.k. tunnelkommitten fram till att en tunnel blev för dyrt. Jag kan ha lite åsikter om beräkningarna de utförde men rent parlamentariskt var beslutet man kom fram till att en tunnel blir en för stor investering för Åland.

Nu står vi alltså här ca 10 år efter att ett enigt Lagting beslutade att gå in för kortrutt. Vi har inga nya rutter, vi har inga nya färjor, vi har inga nya planer över infrastrukturen, vi har kastat tjänstemännens planer i papperskorgen, vi har inte effektiviserat trafiken och de gamla färjorna börjar bli så gamla att vi snart inte får köra med dem. Tio år senare har vi alltså ingenting, samtidigt som vi har kastat tusentals utredningstimmar från de senaste 20 åren i papperskorgen.

Det här är ett underbetyg till politiken. Vi måste bli bättre på att genomföra infrastrukturinvesteringar som vi har beslutat om, men jag vet ärligt talat inte hur. Åtminstone tycker jag man behöver vara ärlig med konsekvenserna av plötsliga nya linjedragningar. De kostar massor även om man vinner röster.

REFERENSGRUPP FÖR SKATTEGRÄNSEN

Vi har haft möte med skattegränsgruppen i veckan. Det är en parlamentarisk referensgrupp där alla Finansministern, Näringsministern, Lagtingspartier, Ålands Näringsliv, Företagarna på Åland samt en bred uppställning av landskapets tjänstemän ingår. Kort sagt, i gruppen finns kompetens att diskutera den här frågan på djupet och ur olika perspektiv.

Varför pratar ni bara då? Därför att detta inte är Ålands behörighet. Det spelar ingen som helst roll vika beslut som Lagtinget fattar. Det är ländernas regeringar som förhandlar om beslutar om dessa regler. Åland får i bästa fall sitta vid sidan av Finlands förhandlare och viska i örat. När det kommer till kritan är det regeringarna i EU-länderna som tar besluten. Därför behöver Åland diskutera med dem och då behöver vi vara extremt tydliga med vad Åland önskar.

Samtidigt kan man undra varför vi ens lägger energi på en fråga som inte är Ålands behörighet? Därför att denna fråga är extremt viktig för Åland, men tyvärr inte lika viktig för de andra 450 miljoner invånarna i EU. Ingen kommer således att komma med förslag som hjälper oss, utan vi behöver komma med de här förslagen och vi behöver jobba för att andra kommer ihåg förslagen när de ska diskuteras.

Det pågår ett intensivt arbete som inte syns utåt. Tanken är att konkretisera de målsättningar som Åland vill. Hittills har det ofta bara hörts att ”vi behöver förenkla administrationen kring skattegränsen”. Det kan alla skriva under, men det räcker inte. OM vi verkligen vill ha resultat behöver Ålands synpunkter behöver bli mer konkreta. Vi behöver exempelvis säga att artikel x i tullkodexen borde formuleras annorlunda, att ”de här tullreglerna” borde se ut på det här sättet eller att det här förfarandet borde fungera så här. Jag arbetar för att bidra till den konkretiseringen och när den är gjord, hoppas jag kunna bidra till att den implementeras.

Man kanske inte riktigt har arbetat såhär tidigare, men jag vill inte peka finger. Alla Lagtingspartier kunde ha gjort mera. Det är dock historia. Nu har vi en referensgrupp där alla partier sitter runt samma bord. Vi kan strida som hund och katt i andra frågor, men i denna fråga är vi eniga. Alla vill se resultat. Referensgruppen har ett viktigt syfte att på ett transparent sätt kunna diskutera vad som görs och vad som behöver göras, samt hur vi gör saker på bästa sätt. Arbetet handlar om att dagens utmaningar och att förbereda oss på framtidens utmaningar. Arbetet kommer att pågå i många mandatperioder.

KOMMUNPOLITIK

Inom kommunpolitiken har det också rört på sig i veckan. I Jomala behöver vi som sagt planera och prioritera våra investeringar under hösten. Där förbereds nu en plan som kan läggas fram till kommunstyrelse och fullmäktige. Det kanske är tråkiga frågor, men faktum är att det är dessa typer av prioriteringar som på sikt har enorm påverkan på kommuninvånarnas vardag. Alla får inte allt direkt, men över en 10 års-period bör vi kunna se vad som behöver göras och i vilken ordning.

Jag återkommer till den här frågan under hösten – helt säkert!