Lagtingsarbetet börjar formellt med plenum den 2 september, men de ledamöter som engagerat sig i olika utskott och kommittéer har redan haft möten några veckor. Jag tillhör den gruppen.
Vecka 34 började med en föreläsning av Sia Spiliopoulou Åkermark med rubriken Ålands demilitarisering och neutralisering. Dessa begrepp är grundläggande för Ålands ställning och viktigt att ständigt påminna sig om.
Ämnet har blivit aktuellt i och med Finlands Nato-medlemskap samt även det ökade fokuset på säkerhetspolitik. Sia gjorde kloka analyser på dagens situation och man kan konstatera två saker.
– För det första är Ålands ställning tryggad även om politiska diskussioner ibland vill påstå annat. Utrikesministeriet har själva konstaterat detta och alla Nato-företrädare jag har hört, har upprepat detta.
– För det andra är Ålands ställning även länkad till andra regioner i världen, där man har liknande lösningar på områden som historiskt präglats av konflikter. När vi försvarar Ålands demilitarisering, försvarar vi samtidigt andra regioner. Det kan vara värt att minnas.
Veckans stora nyhet var förstås den nya avsiktsförklaringen i Skärgårdstrafiken. Efter några år av mer eller mindre kaos, kommer landskapet nu att samarbeta med FinnFerries för att skapa stabilitet i verksamheten. Med samarbetet finns det en trygg aktör som vet vad man gör och som redan har gjort mycket av de moderniseringar som landskapet planerar.
Inom skärgårdstrafiken kommer det fortsättningsvis att bli upphandlingar för driften av de olika linjerna. Det handlar således inte om ett direkt förstatligande av trafiken. Däremot blir det med AXFerries på banan, svårare att komma med anbud som kräver olagliga avtal eller andra lösningar som inte är ekonomiskt hållbara. Det blir ett golv på verksamhetsnivån.
Blir detta då dyrare? Antagligen kommer kostnaden i landskapets budget att vara högre. Däremot behöver inte underleverantörer och andra företag stå för delar av kostnaden, något som skedde i sommarens konkurs. Då tvingades flera åländska företag skriva av sina fordringar på rederiet som trafikerade. I grunden tycker jag att vi inte kan ha ett upplägg där alla som levererar till skärgårdstrafikens bolag tar en ekonomisk risk. Det vinnande anbudet måste vara ekonomisk hållbart.
Det är också svårt att säga hur mycket kostnaden ökar, men vi har onekligen ett kostnadstak som ska hålla. Oavsett om anbuden höjer kostnaden, behöver man även inom skärgårdstrafiken se på besparingar.
I veckan hade vi också ett treparti-möte inom regeringsblocket. Där informerades om vad som är på gång inom olika politikerområden. Vi har en tuff höst framför oss där besparingar ska presenteras. Vi har skakat hand och undertecknat regeringsprogrammet, nu gäller det att vi håller ihop när det ska drivas igenom. Det är inga roliga beslut vi antagligen behöver fatta inom blocket de kommande månaderna, men de är viktiga. Om vi inte gör det – så väntar ett stålbad för Åland inom något decennium.
Finans och näringsutskottet har träffats några gånger i veckan. Vi har några lagförslag där vi ska lämna betänkanden och sedan kommer vi att gå igenom landskapets bokslut för 2023. FNU är revisionsutskott inom det nya finanspolitiska systemet, varvid vi kommer att göra några höranden och ställa frågor om verksamheten. Inom september ska det arbetet vara klart.
Lagtingsveckan avslutades med finansministerns referensgrupp för skattegränsen. Där åkte vi runt till några åländska företag som dagligen hanterar förtullningar och leveranser över skattegränsen. Gruppen fick detaljerad information om aktuella problem och en insikt i vad som är de springande punkterna i företagens problematik.
Ett stort orosmoment är handeln mot Sverige. Den 1 oktober kommer det ett nytt system och nya regler för hur leveranser ska hanteras från Sverige. Utan att gå in på detaljer, kan man enkelt konstatera att reglerna nästan är på en nivå som gör handeln omöjlig.
Det stora problemet här är att ingen ännu vet hur svenska tullens system kommer att se ut. Därför kan man heller inte påpeka utmaningar och diskutera lösningar. Landskapsregeringen har haft kontakt med svenska ministrar och myndigheter, men de har ännu inte kunnat säga något om hur detta ska fungera i praktiken.
Utmaningen här, liksom med hanteringen mot riket, är att regelverken inte är åländsk behörighet. Vi måste få finska och svenska regeringen att ändra regelverken inom sina myndigheter.
För den sakens skull har vi ett jobb att göra inom Lagtinget. Ingen kommer att föreslå något utan att vi gör det. Alltså behöver vi komma fram till förslag som de kan anamma. Att ta fram en hisspitch där alla åländska företrädare kan dra dylika förslag är centralt. Det anser jag att är referensgruppens stora fokus under hösten. Därefter behöver vi dra i alla trådar för att få den här bollen framåt.
Avslutningsvis behöver jag kommentera kommunpolitiken.
I Jomala kommunstyrelse hade vi i måndags ett ärende om gång och cykelväg till Kalmarnäs. Den budgeterades 2018 men nu har anbudsförfrågan varit ute och vi hade att ta ställning till anbud som låg ca dubbelt dyrare än budget. Nu är det en liten förenkling av sanningen, eftersom flera delar av den här kostnaden har tagits inom projektet istället för på andra budgetposter. Ca 25 % av kostnaden härrör från dylika budgettekniska rockader.
Det var inget enkelt ärende. Min första reaktion var att vi skulle bordlägga detta. När jag funderat lite till och diskuterat med andra, insåg jag att vi då i princip fördyrar processen. I specifikt denna upphandling behöver man antingen agera nu eller inte bygga gc-vägar överhuvudtaget. Kommunfullmäktige, vilket är Jomala kommuns högsta beslutande organ, tog beslut så sent som i november 2023 att denna väg skulle byggas först av alla planerade gc-vägar. Om vi hade sagt nej i måndags, hade vi alltså i princip sagt nej till att bygga fler gc-vägar enligt kommunens gc-plan. Det vill jag inte.
Den högre kostnaden är också ett resultat av inflationen de senaste åren. Ser man till byggindex så har det ökat kraftigt sedan 2018. Det handlar alltså inte om att någon entreprenör nu täljer guld, utan att det här projektet borde ha gjorts för länge sen.
Således kom jag till slut fram till att vi ska genomföra det här projektet, trots den högre kostnaden. Däremot föreslog jag (och fick stöd) att vi på höstens budgetseminarie ska lista ALLA kommunens större investeringar de kommande tio åren, inom alla kommunens olika områden. Vi ska sedan politiskt rangordna dessa investeringar och sedan börjar vi förverkliga dem i den takt kommunen har möjlighet.
Idag finns det förstås planer på investeringar, men de är framförallt inom respektive avdelning. Vi har ingen riktig politisk prioritering mellan exempelvis äldreboende, VA-ledningar eller gc-banor. Efter hösten budgetseminarie bör detta vara tydligt för oss politiker och för kommunens invånare.
Jomala är en kommun i stark tillväxt och det kräver många investeringar. Därför behöver jag och mina kolleger i kommunstyrelsen ta ansvar för dem på det här sättet.
Lämna ett svar