(Lördagsreflektion v45)
I måndags var det högtidligt öppnande av Lagtinget. Val av våra tre talmän, högtidligt tal av landshövdingen och välformulerat tal av talmannen med en uppmaning till respektfulla debatter under året. Allt avslutades med kaffe & tårta.
Jag har aldrig tidigare uppmärksammat på de här öppningarna av Lagtingsåret men nu inser jag att de faktiskt betyder något. Åland har möjlighet att själva besluta i vissa frågor och den rätten är faktiskt inte helt självklar i världen – inte ens i Europa. Därför behöver det här firas.
Vi hade också höstmöte med Liberalerna. Det är stadgeenliga förhandlingar på agendan och lite allmänpolitisk debatt. Det är ett pratglatt gäng så vi höll på hela kvällen.
Det valdes också presidie. Nu kan jag titulera mig vice ordförande för Liberalerna. Katrin Sjögren är ordförande och Michele Ferrari som andre vice ordförande. Jag är inte så mycket för fina titlar, men jag vill vara med och påverka. Nu har jag således lite större möjlighet att påverka Liberalernas politik.
Under året ska valprogrammet börja ta form inför 2027 och vi kommer att ta tag i några centrala frågor för Åland. Det är inget man snyter fram våren innan valet. Medlemmar ska säga sitt och till slut hoppas jag på starka svar på aktuella frågor som ålänningar ställer sig. Liberalerna håller på att få ordning på landskapets ekonomi och redan nu behöver vi kommunicera vad vi vill göra när det finns reformutrymme igen.
Vi hade också en avstämning med finska representationen för Regionkommitten. Det talades en hel del om nya förslaget till MFF (multi-financial framwork) och nu börjar motståndet ta form inom Europas regionerna. Vi kommer även att beröra frågan med nationellt så Åland kommer att ligga på. Vi gillar inte det här förslaget och arbetar på alla fronter att de ska förändras.
Jomala kommun har upptagit en stor del av veckan. Måndag-tisdag hade vi kommunstyrelse och då beslutade vi om budgeten för 2026.
Jomala har en utmanande situation vilket jag även beskrivit tidigare (bl.a. här). Vi har framför allt ett äldreboende på gång och den investeringen behöver vi förbereda oss på. Dessutom var det budgeterat ett underskott om 1,6 M€ för år 2026 vilket kommunens ekonomi kan hantera, men i ljuset av framtida investeringar behöver vi göra något åt det nu.
Vi gick in i budgetbehandlingen med ett läge där vi 2028 skulle ha ca 50 M€ i skulder och ett årligt underskott på ca 6 M€. En sådan situation skulle sätta Jomala kommun i kris på bara några år. Därför gav vi förvaltningen i uppdrag att spara 1 miljon euro. Det kan tyckas enkelt i en budget på 34 M€ men så är det inte. Ungefär hälften av kostnaderna kommer från kommunförbund som vi inte kan styra från kommunstyrelsen. När det gäller KST, Oasen, SÅUD, Räddningsmyndigheten, MISE och andra kommunförbund så får vi vackert hänga med i vad majoriteten av Ålands 16 kommuner tycker. Där reses tyvärr inte många krav på effektiviseringar.
Besparingar behöver således komma där vi kan påverka. Därför drabbas barnomsorg och skola när vi går fram. De står för 80 % av de kostnader vi kan påverka, men nu landade vi på att får ta hälften av besparingarna. En stor andel men relativt mindre än deras egentliga andel av kommunen. Utöver besparingarna lyckades förvaltningen hitta extra intäkter, så totalt sett landar vi med en budget någorlunda i balans.
Detta blir nu förslaget till tisdagens där fullmäktige ska säga sitt om styrelsens arbete. Jag hoppas tygen håller i partierna. Nästa vecka vet vi hur det gick.
På fredag nästa vecka inleds också budgetdebatten. Jag har redan börjat med några anföranden och när jag får läsa oppositionens budgetmotioner så får jag en uppfattning om var den stora debatten blir. Det blir intensiva veckor för min del, men också intressanta. Den här budgeten avgör stora framtidsfrågor och jag vill vara med och ta kloka beslut för framtida Åland.
Lämna ett svar