(Lördagsreflektionen v34)
Ånyo en vecka som förlöper utan att det syns i media. Det pågår en mängd diskussioner och förberedelser inför hösten, även om den här veckan också var ganska konkret.
I tisdags var jag på studieresa. Jag sitter med i strategigruppen för framtidens skärgårdstrafik. I den rollen är det viktigt att man förkovrar sig och nu fick jag möjlighet att åka till Åbolands skärgård för att titta på de elektriska/hybrid-färjorna som trafikerar där.
Först var vi till Elektra och Altera som trafikerar mellan Nagu och Pargas. De tar ca 90 bilar per tur och drivs nästan uteslutande av el (99%). Som backup finns några dieselmotorer som kan producera el. Dessa används men ganska sällan. Elektra har kört sedan 2018 och det har gått över förväntan. Efter sju år verkar batterierna vara i bättre skick än man hade förutspått. Själva framdriften går som tåget. En överfart på drygt en sjömil tar ca 30 kWh. Det är oerhört effektivt. 90 bilar och en färja som tar lika mycket energi som ca tre bastubad.
Manskapet ombord är också nöjda med färjorna. Det fanns stora farhågor om det mesta inför Elektras anländande, men de har inte förverkligats. I dagligt arbete har styrmännen den kraft de behöver, när de behöver det. Maskinisterna arbetar i en tystare och renare miljö. Underhållet är mycket lägre. Mycket lägre!
Altera har vi ålänningar lite dubbla känslor inför. Skrovet var den färjan som Landskapsregeringen beställde 2019 men som nästa LR sade upp 2020. Vi fick betala ett skadestånd för det som bekant. Vi hade dock tur att Finnferries var på gång med Altera. Varvet kunde därför använda skrovet och då släppte de sina krav i stämningen. Det gjorde att skadeståndet sjönk från över 20 M€ till de ca 12 M€ som vi nu betalade.
Nästa stopp var Högsar-färjan som går över ett sund på några hundra meter. Den går också på eldrift men inte med propellrar. Istället har man installerat två vajrar mellan sidorna i sundet. Färjan drar sig fram med hjälp av dessa. Detta är oerhört effektivt. En överfart tar ca 2 kWh energi! Det krävs alltså fem överfarter för att komma upp i ett bastubad hemma. Sanslöst.
Det här systemet har utvecklats av Finnferries och ska nu installeras på flera insjöfärjor kommande året. Även på Åland har vi några linjefärjor som kunde använda det här. Det finns förstås begränsningar som när sunden blir för långa och kablarna för tunga. Isar har också betydelse.
Slutligen åkte vi till L197 och L198 som trafikerar mellan Korpo och Nagu. Dessa är linfärjor i storlek med Töftöfärjan, men som konverterats till eldrift. De har också dieselgeneratorer som backup. Effektiviteten är mycket bättre i dessa överfarter även om jag inte minns några siffror. Dessa färjor hade tidigare fyra dieselmotorer som gick konstant. Nu har man istället några dieselmotorer som genererar el ifall det behövs, där de då kan köra på optimala varvtal hela tiden. Bränslekostnaden har alltså minskat radikalt, liksom underhållskostnaden.
Det var en lärorik resa för min del. Jag slogs av hur tyst färjorna går. Vi kunde vara i maskinrummet utan hörselskydd och utan arbetskläder. Rent, snyggt och tyst.
En annan sak jag slogs av var hur ”små” batterierna är egentligen. Om man tänker sig en kopieringsmaskin på din arbetsplats där den går lite förbi midjan på dig. Tänk dig två bredvid varandra och sedan två till staplade på dessa. På L198 var ett batteripack ungefär lika stort som dessa fyra kopieringsmaskiner. Färjan har sedan tre sådana uppsättningar. Det är allt! Utrymmet var ungefär som ”pappersrummet” på ett kontor. Alltså vi talar ca 10 kvm.
Jag hade för mig att batterierna var den tyngsta delen av de här elektriska systemen och att de tar upp hela skrovet. Uppenbarligen har utvecklingen gått framåt.
Även om det är uppenbart att elektrisk framdrift fungerar bra och den är mer effektiv än traditionella dieselmotorer så handlar allt som en kalkyl. Investeringskostnaden för detta är ett faktum och den behöver vägas mot hur mycket man sparar på driften. Där fortsätter diskussionen på Åland under hösten.
Utöver studieresan hade jag också en lunch med Daniel Mattsson angående vindkraft. Vi hade en bra diskussion. I grunden har vi förstås olika uppfattningar men vi kunde ändå diskutera runt de frågor som är centrala i den här debatten. Jag har förståelse för att man ser på saker annorlunda och är man direkt berörd så har frågan en annan dimension. I debatter säger man ofta saker som polariserar och det är viktigt att försöka hålla sig på mattan, speciellt när man debatterar med engagerade privatpersoner som inte är politiker till vardags. Jag har verkligen försökt men det kanske inte alltid uppfattats så av motståndarna.
När det gäller andra politiker så är ribban högre. Slår de under bältet, kan man också vara vassare i tonen tillbaka.
För min del ville jag också framföra att jag absolut inte vill driva på projekt som förstör Åland för all framtid. Hittills har jag dock inte stött på något i projekt Sunnanvind som fått mig att tycka vi ska dra i bromsen. Hittills väger det över att entreprenörer ska ges ramar och möjligheter att driva sina projekt. Det är en viktig princip för mig.
Jag uppskattar att diskutera med meningsmotståndare under förutsättning att vi kan hålla en civiliserad diskussion. När man börjar anklaga mig för det ena och det andra, då tappar jag också intresset att försöka föra en dialog.
Lämna ett svar