(Lördagsreflektion v33)
Förra veckan började kontorsarbetet för min del. Givetvis har man läst en del i sommar men jag har verkligen försökt koppla av. Familjen har behövt mig den här sommaren. Det har varit sköna veckor i juli med många middagar och en del byggprojekt. Jag är tacksam att jag har haft en möjlighet att ta vara på tiden.
Nu kör vi dock igång hösten. Det är stora frågor i röret och mycket som ska avgöras den här hösten. Skärgårdstrafik, vindkraft och ekonomiska frågor för att nämna några. På det kommunala planet behöver vi fundera på stora investeringar och huruvida kommunen klarar av dem. I regionkommitten ska vi tala om EU:s långtidsbudget vilket indirekt har stora konsekvenser för Åland. Jag ser alltså framför mig en intensiv höst på många plan.
Vi inledde mötena med finans- och näringsutskott där vi har behandlat energi-infrastruktur. Det handlar om ett EU-direktiv som vi är ålagda att införa. Regeringen hade en första version som vi inom regeringspartierna tyckte var för rättfram.
Det handlar inte om att vi tycker Åland ska få ett undantag. Det beror på att Åland redan har rätt bra med publika laddare. Enligt appen ”Chargefinder” har Åland 73 aktiva laddningspunkter, varav 12 är s k snabbladdare.
Det handlar också om behovet. Dessa 73 laddningspunkter är mig veterligen aldrig helt upptagna. Är man på resa med elbil så råkar man ofta ut för laddningsköer i storstäderna, men på Åland finns det alltid lediga laddare i närheten. De allra flesta ålänningar med elbil laddar hemma. Alltså är dessa 73 punkter främst tillgängliga för våra turister.
Trots att man kan ifrågasätta behovet av det här direktivet på Åland, så måste vi införa det. Nu har vi försökt lindra det så mycket vi vågar men kravet består för medelstora företag (>250 anställda) och några offentliga myndigheter. De kan komma att behöva installera laddstolpar på sina parkeringsplatser innan 1 januari 2027. Det är en nivå på kraven jag kan leva med.
Den här veckan har det också varit en del diskussion kring vindkraften. Jag har inte gett mig in i debatten under sommaren, men nu har jag skrivit några texter om min syn på frågan. Den utgår från min långa text från förra veckan så jag tänker inte dra det en gång till här.
Motståndarna har förstås svarat. I korthet går det förstås ut på att jag är förledd av vindkraftsindustrin och att jag inte tar tillräcklig hänsyn till miljön. En släng av att jag inte driver borgerlig politik kom också.
Några saker. Givetvis har jag varit på presentationer av vindkraftsbolag där de presenterar sina planer. Jag har också träffat motståndare och dylika organisationer. Jag försöker hålla en balans och lyssna till argumenten från båda sidor.
Jag förstår verkligen att landskapsbilden kommer att förändras. Det är det största motargumentet och det är ett faktum ifall dessa parker blir verklighet. Ser man till miljöbedömningar så finns det egentligen inget annat. Projektet bedöms ha låg påverkan på miljön. Visst uppmanade Finlands miljöcentral till försiktighet men inte ens de är emot havsbaserad vindkraft.
När det gäller intäkterna så har jag blivit anklagad för önsketänkande eftersom vindkraftsbolagen aldrig kommer att ha råd att betala fastighetsskatter och arrenden. Jag håller med om att allt just nu är prognoser med de åländska projekten. Vi inte hur stora de blir eller hur många vindkraftverk som planeras. Vi vet heller inte vilken fastighetsskatt kommunerna kommer att besluta om.
Däremot är intäkter från vindkraftsindustrin ett faktum. År 2024 uppgick fastighetsskatt för vindkraftverk och solkraftverk i hela Finland till 46,7 miljoner euro. År 2020 var motsvarande siffra 15,7 miljoner €. Det här visar dels att dessa bolag varje år betalar sina fastighetsskatter oberoende av deras resultat. Det visar också de potentiella intäkterna är allt annat än ett ”önsketänkande”.
Inom den liberala lagtingsgruppen finns inget självändamål med det här projektet. Vi har konstaterat att det just nu finns ett antal investerare som uttryckt en stark vilja att investera på Åland. Då är det landskapsregeringens uppgift att klargöra villkoren för dessa entreprenörer. Vi arbetar för att klargöra alla delar av villkoren så att marknadsekonomin får göra sitt. Däremot stödjer vi inte att landskapsregeringen själva skulle driva det här projektet. Skulle exempelvis en auktionsprocess landa utan anbud, då kan vi pausa det här projektet och lägga offentliga resurser på annat.
Innan dess behöver vi dock reda ut vad eventuella arrenden kan landa i. Det handlar om att syna korten nu, så att ytterligare ett frågetecken med det här projektet kan rätas ut.
Lämna ett svar