Inte vindkraft tydligen, om motståndarna till havsbaserad vindkraft får bestämma. Åland har inte haft tillväxt på snart 20 år, men när det nu dyker upp en möjlighet att faktiskt utveckla något så ska vi skydda ”vilseledda” investerare från dåliga affärer genom att säga nej. Säga nej innan vi ens vet vad som kan vara möjligt för Åland.
Jag är en marknadsliberal person som är övertygad om att de bästa samhällen kännetecknas av fria val. Det gäller även investeringar. Entreprenörer med affärsideer ska kunna utveckla dem efter sina egna tankar. Offentlig sektor ska sätta upp villkor och utöva tillsyn att projekten håller sig inom ramarna, men det offentliga ska inte bedöma affärsrisker. Det är entreprenörernas ansvar och systemet kallas marknadsekonomi. Detta är faktiskt grunden för vår välfärd.
Alternativet är att offentliga bestämmer vilka projekt som ska göras. Genom att planera ekonomin så att ”bra” projekt kan förverkligas så får man ”rätt” utveckling av samhället. Jag är övertygad om att det är fel väg att gå. Historiskt har systemet testats under ett antal årtionden och i princip alltid med samma förödande resultat. Forna östblocket i Europa rasade samman med buller och bång. När muren föll var det inte österut folket flydde. De hade insett faktum, nämligen att det inte finns någonting som skapar ett så effektivt samhälle som när individer själva får välja sin framtid.
Den här principen är viktig att ta med sig i den nuvarande vindkraftsdebatten.
Jag tror egentligen inte att motståndarna till vindkraft förespråkar kommunistisk planekonomi, men man kan fråga sig hur de har landat i de tankebanorna?
Miljömässiga skäl
I debatten anförs ofta miljömässiga skäl. Detta trots att utredningarna hittills visar att projekt Sunnanvind har låg miljöpåverkan. Bottenundersökningar, fiskinventeringar, strömmar, fågelstråk och fladdermöss har studerats och konstaterats ha låg påverkan av vindkraftverk. Miljökonsekvensutredningen menar att det rent av är en obetydlig effekt.
Finlands miljöcentral tycker förstås att man ska vara försiktig. De har i sin senaste rapport enbart fokuserat på fåglar och de är oroliga för att vindkraftsparkerna kan störa fåglarna. De är inte emot vindkraftsparker men menar att man bör bygga ut dem med försiktighet eftersom kunskap/forskning saknas om effekterna. För säkerhets skull har de rödmarkerat i princip hela sydkusten.
Industriområde?
Det är dock säkert att landskapsbilden kommer att påverkas väsentligt. Man kommer att se dessa vindkraftverk från på norra Åland. Det är ofrånkomligt och det verkar vara pudelns kärna.
Man talar om att projekt Sunnanvind skapar Ålands största industriområde. Det är en överdrift. Blir alla vindkraften verklighet kommer man absolut inte att asfaltera hela botten inom planområdet om 1200 kvadratkilometer. Däremot kommer vissa punkter att få bottenfundament.
Ett vindkraftverk upptar en yta om ca 300 kvadratmeter. Om hela projektet genomförs upptar alla 301 vindkraftverk tillsammans ca 0,09 kvadratkilometer. Det är 0,008 % av planområdet, ett vindkraftverk per ca 4 kvardratkilometer.
För att sätta det i relation är det alltså som om det inom Mariehamns stads landyta skulle uppföras tre vindkraftverk. Alltså tre vindkraftverk mellan Dalbo i norr och Espholm i söder, där alla tre i teorin kunde placeras i norr om bläckfisken. Vill man tänka havsförhållanden, handlar det om tre vindkraftverk på sträckan Båtskären och halvvägs till Lågskär.
Jag har förståelse för att vindkraftverken kommer att synas men att kalla detta för ett industriområde är en överdrift.
Dessutom är byggnationerna reversibla. De går att montera ned vindkraftverken och ta bort bottenfundamenten. Med tiden försvinner även spåren på botten så efter en tid kommer inget att synas av en bortplockad vindkraftpark.
Mikroplaster
Man talar om att mikroplaster sprids. Vissa talar om hundratals kg per vindkraftverk och år. Det stämmer inte. Enligt naturvårdsverket sprids ca 150 gram mikroplaster per vindkraftverk och år. Är det mycket? För att sätta det i relation, så släpper en bil som kör 15 000 km/år ut ungefär 1,5 gram mikroplaster per år. Ett vindkraftverk motsvarar alltså 100 bilar. Om hela projektet blir av så är påverkan lika stor som hela Ålands bilpark.
Skakig ekonomi
En annan föresats är att ekonomin är skakig i dessa projekt. Det stämmer att många vindkraftsbolag generellt kämpar med sin lönsamhet, men man ska inte blanda ihop samhällsekonomi med affärsrisker. Vi måste åter påminna oss att offentliga Åland inte ska investera i dessa projekt. Huruvida de ger avkastning är investerares bekymmer. Offentliga Åland ska sätta upp villkor, samla arrenden och fastighetsskatter. Vindkraftsbolag må ha skakiga resultat, men mig veterligen betalar de sina arrenden och fastighetsskatter.
Motståndarna är säkra på att affärsmässigheten inte håller i dessa projekt. I såna fall har de ingenting att oroa sig för. Huruvida dessa projekt blir av är en helt och hållet en affärsmässig kalkyl. Om man inte får ihop den, så blir det inget projekt. Offentliga Åland kommer inte att stödja dessa projekt med en enda cent så åländska bidrag är inte en del av den här kalkylen.
Konsekvenser
Ingen förnekar att projekt Sunnanvind skulle få konsekvenser för norrhavet. De bi- och multilaterala avtal som Finland har med fisket, gör att varken landskapsregering eller kommuner kan stoppa den industriella trålningen. Om vindkraftverken byggs upprättas däremot ett säkerhetsavstånd till färjor och trålare vilket gör att de har svårt att köra inne i en vindkraftspark. Indirekt kan man alltså skapa en trålningsfri zon i parken. Ett uteblivet projekt säkerställer att industritrålarna kan fortsätta i norrhavet i många år till. En vindkraftspark skulle begränsa dem. Vilket beslut är bäst för strömmingen?
Vi vet ärligt talat inte om detta projekt blir av eller huruvida det endast förverkligas till en del. Det är investerarna som tar det avgörande beslutet. Vi behöver ändå ta utreda och konkretisera möjligheterna som nu presenteras för Åland. Det finns en möjlighet att skapa mycket värde i ett byggnadsskede, en möjlighet att skapa arbetsplatser i ett driftsskede och en möjlighet till betydande intäkter från arrenden och fastighetsskatter. Åland behöver leva av något i framtiden och offentliga Åland behöver ta beslut som hjälper framtida generationer hitta sin försörjning på Åland.
Utauktionering
Jag kommer under hösten att arbeta för att vi ska utauktionera de här områdena. Vi behöver veta om det finns ett marknadsintresse och om aktörer är villiga att betala arrenden och optionsavgifter. Vi behöver konkretisera den delen av projektet. Finns det inget marknadsintresse, då kan vi avsluta den här diskussionen.
Även om auktionen slutförs så vet vi inte om projektet blir av. Det kan hända att investerarna tycker risken är för hög. Det kan hända att förutsättningarna inte är de rätta. Det kan också hända att projektet blir av.
Motståndarna menar att vi ska prioritera bort den här möjligheten för framtida generationer eftersom detta är ”fel” projekt för Åland. Politiken ska alltså planera ekonomin annorlunda än vad entreprenörer nu vill göra. Jag håller inte med. Efter snart 20 år utan tillväxt är det politikens ansvar att skapa förutsättningar för att bryta trenden. Motståndarna duckar för frågan om vad Åland ska leva av i framtiden. Nuvarande regeringskoalition gör det inte.
Framtida generationer kommer aldrig att förlåta oss om vi undlät oss att färdigställa de påbörjade utredningarna som ger oss svar på vilka möjligheter och vilka konsekvenser projekt Sunnanvind har för framtida Åland.
Lämna ett svar