Plenum, mässa, regionkommitte och moderatmatte i Jomala

(Lördagsreflektion v15)

Förra veckan var en lång vecka som avslutades med att stå på mässan under söndagen. Det var en bra avslutning, men veckan hade dittills varit sådär om jag ska vara ärlig.

Det är roligt att träffa människor. Därför gillade jag att stå på mässan igår. Jag är inte jättebra på de här tillställningarna men jag är ganska bra på att diskutera med folk och det blev en hel del diskussioner om olika saker. För min del var det bra att få avsluta veckan på det sättet.

Annars började veckan med plenum. Nu var en minister borta så en stor del av den tänkta debatten fick avföras till ett senare tillfälle, vilket gjorde måndagens plenum något rumphugget. Ser man på tillställningen i efterhand så undrar man varför bara MSÅ sa något i måndags? Det beror på att debatten egentligen skedde onsdagen innan. Då var MSÅ:s kandidater bortresta så man bordlade frågan till måndagen, så att även de skulle få yttra sig. Vill man följa hela debatten behöver man alltså även se onsdagens plenum från 2.4.2025. Det mesta sades redan då, så ingen tyckte väl att det fanns skäl att dra ut på debatten.

På tisdagen hade vi Finans- och näringsutskott. Där läste vi några lagtexter och hade några höranden. Inget officiellt att rapportera ännu. Efter påsk kommer det att bli riktigt intensivt i utskottet men just nu har det inte kommit så många ärenden dit ännu.

I veckan deltog jag också i Regionkommittens utskott för ekonomisk politik (ECON). Via Teams hade vi en diskussion där rapportören för ”Clean Industrian Deal” presenterade synpunkter på den strategin. Rapportörens synpunkter kommer sedan att ligga till grund för Regionkommittens resolution. I grunden tycker väl alla att det är en bra strategi, men vi kommer att lyfta regionernas betydelse. ”Place-based approach” är en fras som återkommer just nu. Det betyder att man ska utgå från regioner och inte från ett centraliserad perspektiv. Jag har inte svårt att stå bakom det här. Det är väl ungefär vad Åland har drivit i över 100 år.

Veckans stora bottennapp var däremot Jomala kommunfullmäktige. Politik är ibland fantastiskt inspirerande och ibland eländigt bottenlöst. Det var kanske inte riktigt så illa i tisdags, men mer åt det hållet.

Fullmäktige hade några frågor att ta hänsyn till som hade föranlett debatt och omröstning i kommunstyrelsen. Dels hade vi frågan om Allegården och dels frågan om tätort.

Allegården är alltså ett hus med 20 hyreslägenheter som ligger precis mellan Vikingaåsen och Kyrkby högstadieskola. Mitt i centrala Jomala alltså. Huset är i akut behov av renovering.

Förvaltningen har berett ärendet och kom med fyra förslag.

1. Sälja huset – vilket beräknades ge intäkter på ca 200 000 €
2. Renovera och fortsätta hyra ut huset – vilket beräknades kosta ca 1 M€ men genom högre hyror skulle investeringen återbetala sig på ca 10 år.
3. Riva huset – vilket skulle kosta ca 250 000 €.
4. Inte göra någonting.

I kommunstyrelsen diskuterades frågan tidigare i år och efter omröstning kom vi fram till alternativ två. Alternativ tre och fyra var så dåliga att ingen förde fram dem då.

När vi sedan kom till fullmäktige hade MSÅ tänkt om. Plötsligt skulle vi riva huset och bygga parkering. Detta trots att det verkligen inte finns något som helst parkeringsbehov i centrala Jomala.

Liberalerna och Socialdemokraterna lyckades bordlägga frågan en gång men i tisdags föll alltså klubban för en rivning. MSÅ menar att det är ungefär samma kostnad att bygga ett nytt hus jfrt med att renovera för 1 M€. Tyvärr har de också fått C, ÅF och vår politiske vilde med på de tankarna.

Jag frågade på mötet hur man riktigt räknat? Vi har alltså tre alternativ på bordet.

1. Sälja och få in 200 000 € till kommunen
2. Renovera och vara kostnadsneutralt för kommunen på 10 år
3. Riva och anlägga parkering vilket kostar kommunen 250 000 €.

I detta har vi nu alltså valt högre kostnader för kommunen och dessutom förlorade intäkter tills något annat byggs på tomten. Vi har inte ens några anbud på nytt hus, så hur kan vara så säker på att det blir ”ungefär samma kostnad”? Hur räknar MSÅ & Co? Tyvärr gav ingen någon som helst förklaring till detta! Man bemödade sig inte ens med ett försök till svar utan man bara körde på.

I ett läge när Jomala har en mycket ansträngd ekonomi, har vi alltså tagit ett beslut som tar bort ca 50 000 €/år i intäkter samtidigt som vi får en engångskostnad på 250 000 € för 2025. ”Moderat-matematik” eller vad ska man säga?

Nästa bottennapp var förslaget om tätort. I grunden var förslaget en åtgärd som faktiskt kunde minska bullerproblemen vid Solberget, men det har med tiden utvecklats till en åtgärd som även kunde spara en del pengar åt kommunen på sikt.

Tätorts-klassificering är något som kommunen själva styr över. Vi kan välja var vi lägger upp de här skyltarna. Det ger oss en möjlighet att diversifiera servicen till kommuninvånarna. Generellt styrs vi av ”likabehandlingsprincipen” där alla kommuninvånare ska förvänta sig samma behandling. Med tätortsklassificering kan vi på dessa områden ha upplysta gång- och cykelvägar, regelbunden busstrafik eller annan typ av förhöjd service till invånarna. Nu kan vi inte riktigt erbjuda någonting, eftersom vi då måste erbjuda motsvarande service till hela kommunen. Det har Jomala inte råd med.

Dessutom är dessa områden i princip redan tätorter. Solberget/Västerkalmare är Jomalas största by sett till invånare. Solberget/Kalmarnäs har stora expansionsplaner där ytterligare ca 500 personer förväntas flytta in de kommande 10-15 åren. Området kommer att vara mer tätbebyggt än Strandnäs inom en snar framtid.

Liberalerna tyckte därför att detta var ett bra förslag, men majoriteten av MSÅ och hela C-gruppen tyckte att detta inte var förenligt med ”andan” i Jomala. De fick med sig vår politiska vilde i fullmäktige så förslaget föll med siffrorna 10-11. Lib, S och ÅF samt en ledamot från MSÅ röstade för.

MSÅ och C har makten just nu, så detta är demokrati. De som har majoriteten styr. Jag är besviken över utfallet men får förstås acceptera majoritetens röst.

Det som gör mig irriterad är vad som hände med ärendet efter, då fullmäktige skulle ta ställning till ”servicenivåer för kommunens infrastruktur och parker”. Då föreslog MSÅ och C att återremittera det ärendet.

• MSÅ menade att kommunen skulle definiera vilka områden i kommunen som ska ha vilka servicenivåer.
• C menade att alla förslag måste ha en totalekonomisk analys.

För det första undrar man vad MSÅ sysslade med. Först röstar men ner en tätortsklassificering, men sen efterfrågar man en likadan klassificering för tätbebyggda områden. Jag frågade om MSÅ nu alltså då vill ha en tätortsklassificering, men utan att kalla den för ”tätort”. Jag fick inget direkt svar på det, men det är ju i princip vad de föreslår.  

Det här agerandet är ett långfinger åt förvaltningen och mot oss i kommunstyrelsen som inser att delar av Jomala har utvecklats enormt de senaste 20 åren och att vi rent förvaltningsmässigt behöver ta hänsyn till det. Jag tycker inte det passar sig för ett parti som faktiskt har ordförandeposten i kommunen. Lite mer långsiktig strategi behöver man kunna kräva. Man kan inte acceptera kraftigt ökad bebyggelse och inflyttning i 20 år, för att sedan drömma om hela Jomala på den gamla goda tiden.

För det andra var detta ett strategidokument och inget direkt beslut. När vi genomför beslut har vi alltid en totalekonomisk analys. Dessutom kan man ju ifrågasätta vad det spelar för roll, efter att majoriteten i fullmäktige dissade kommunens ekonomiska analys vid beslutet om Allegården?

Jag hymlar inte med min besvikelse över kommunpolitiken den här veckan. Argumenten tryter men en majoritet har nu gått in för beslut som i min värld är de totalekonomiskt absolut sämsta. Det här är dock demokrati och jag finner mig i det. Jag hoppas bara att väljarna ser detta och inser att Liberalerna försökte tänka mer långsiktig. Fullmäktigegruppen skrev en insändare och det ger väl mig lite hopp om att fler Jomalabor inser att det finns flera politiska alternativ inför nästa val.