Politiken är sannerligen varierande mellan varven. Den här veckan inleddes med en debatt om lag förslaget till ny tjänsteinnehavarlag.
Det är en lag som ska reglera anställningsförhållandena för de åländska tjänsteinnehavare i landskapet, dvs som arbetsavtalslagen gör för den privata sektorn. Jag som kommer från privata sektorn, förundras över det väldigt generösa regelverket för tjänsteinnehavare. Jag inser förstås att de behöver ta hänsyn till tjänsteansvaret och hålla sitt oberoende väldigt högt, men i vissa fall tycker jag lagförslaget går lite långt.
Därför framförde jag att man stryker en paragraf om att en tjänsteinnehavare kan vara ledig under en prövotid för annan tjänst. Det är helt barockt i min värld. Om man har sökt en annan tjänst, fått och accepterat den – då har man valt väg i karriären. Då ska man inte få en extra livrem genom en möjlighet att vara tjänstledig under prövotiden för den nya tjänsten. I det fallet får man säga upp sig och förvaltningen behöver kunna påbörja rekryteringsprocessen omgående. Risken annars är att rekryteringen fördröjs och förvaltningen får vänta 6-9 månader på att någon ny tjänsteman kommer på plats. Det här borde inte påverka tjänstemännen i grunden.
Vi hade också några andra detaljer som jag framförde. En av dem är att tjänstemannalagen vid uppsägning av en tjänsteman menar att orsakerna till det måste vara objektiva, sakliga och skäliga. I sig rätt logiska argument. Problemet är bara att i både rikets lag om tjänsteinnehavare och i arbetsavtalslagen talar man om sakliga och vägande skäl. Den här skillnaden innebär i praktiken att man skapar en ny juridisk praxis för när man kan säga upp tjänstemän. Denna praxis behöver testas i domstol och det kommer att ta många år innan den är på plats.
Därför önskar jag att man ändrar formuleringen till motsvarande rikets, eftersom man då kan ta del av den praxis som utvecklats där. Dessutom blir det också mer logiskt att ha motsvarande skäl för uppsägning när vi nu kommer att skapa avdelningar med både personal anställda på tjänsteinnehavaravtal och anställda på arbetsavtal.
Det var synnerligen intressant att oppositionen i princip hade en sak de hängde upp debatten på, nämligen att man nu föreslår att benämningen blir ”tjänsteinnehavare” istället för ”tjänsteman”. Det finns ganska mycket att säga om den här lagen men att ändra det här ordet har absolut ingen betydelse i ett lagsammanhang. Oron för att det ska oreda och att plötsligt någon kan tro att vi nu talar om den kommunala sektorn bedömer jag som obefintlig. Jag tycker tjänsteinnehavare är en neutral benämning som med tiden blir naturlig.
Förut talade man också om ”lagtingsman” medan man nu talar om ”lagtingsledamot”. Har det förvirrat någon? Nej, alla förstår exakt vad detta handlar om och precis så kommer det att bli med ”tjänsteinnehavare”. Tvärtom antyder nu ordet tjänsteinnehavare att den kan innehas av båda kön. Jag vet att ”man” i tjänsteman snarare härleds från ordet ”människa” än ordet ”man”, men vi har ändå subtilt en antydan om vilket kön som passar på en post. Det är ingen ide att ändra lagar för att enbart ändra dylika formuleringar, men när vi nu ändå har ett lagförslag under behandling, passar det bra göra en sådan här justering på samma gång.
En annan sak som oppositionen nämnde var att man borde ha skrivit in hur många årsverken landskapet ska ha i lagen. Det är så dumt att jag saknar ord. Den här lagen är till för att reglera arbetsförhållandena för landskapets tjänsteinnehavare. Till sin funktion är den alltså exakt vad arbetsavtalslagen är för alla Finlands arbetstagare i privat sektor. Att i den sådan lag skriva in huruvida man avser öka eller minska antalet anställda – är helt ologiskt. I privata företag bestäms sådant av en ledningsgrupp eller styrelse. I landskapsregeringen bestäms sådant av de årliga budgetarna. Det är alltså inte lagen i sig som avgör antalet anställda. Det här var ett förvirrande inspel från oppositionen som jag hoppas bara var en tankevurpa eller ett sätt att få uppmärksamhet när man inte hade så mycket annat att säga.
I veckan inleddes också kommunåret med ett fullmäktigemöte. Det var inga kontroversiella ärenden på listan utan i Jomala valdes Pamela Sjödahl (Lib) till ordförande för fullmäktige och Harry Jansson (c) till vice ordförande. Ingen dramatik och en bra politiker som leder fullmäktigemötena.
Nästa vecka börjar kommunstyrelsen årets arbete. Mer om det nästa vecka.
I torsdags hade vi också ett möte med den finska delegationen för regionkommitten. Jag är numera Ålands representant i regionkommitten och som ett led i detta samlades de nio andra finska ledamöterna och deras ersättare. Jag var med på distans och egentligen hade jag inga förväntningar på det här mötet. Det diskuterades lite hur man skulle arbeta och några prioriteringar inom de utskott som regionkommitten har. Jag kommer att sitta med i utskottet för ekonomisk politik (ECON) och i utskottet för naturresurser (NAT). I mitten av februari är det ett konstituerande möte i Bryssel. Jag kommer att vara på plats och det ska bli lite spännande faktiskt.
I torsdags hade vi också en presentation av en utvärdering av landskapsandelarna. Det är alltså dels pengar som kommunerna ska ha men som kommer via avräkningen till landskapsregeringen och som sedan transfereras vidare till kommunerna via landskapsandelar. Det är också medel som landskapsregeringen har beslutat att kommunerna ska erhålla som ersättning för olika saker. Systemet är extremt komplicerat och effekterna när det sker ändringar tror jag nästan ingen riktigt har koll på.
Därför var det upplyftande att höra externa personer resonera om det. Rapporten i sig är ganska intressant och det finns absolut skäl att se över systemet. Det finns några ganska orimliga konsekvenser i dagens system, som att vissa kommuner de facto erhåller en intäkt för delar av kostnadsersättningarna. Det finns också en form av dubbelersättning vilket borde åtgärdas. Det är också aningen ologiskt hur vissa kommuner erhåller stöd för verksamhet, medan andra inte gör det trots att de har motsvarande utmaningar.
Nu följer en politisk diskussion och sen kommer det antingen ett meddelande till Lagtinget eller kanske ett lagförslag från landskapsregeringen. Återkommer i frågan.
Utöver detta har jag också jobbat med skattegränsen som vi ska återkomma till mer offentligt i februari.
Lämna ett svar