Nytt år, nya möjligheter och möte med skattegränsgruppen

(Lördagsreflektionen v.2)

Nytt år, nya möjligheter. Det har varit jul- och nyårshelger och Lagtinget har varit frånvariga. Nej vi har inte varit lediga för man kan inte vara ledig från ett förtroendeuppdrag men däremot har vi inte varit i borgen regelbundet. Varken utskott eller Lagting har sammanträtt.

För min egen del har jag ändå haft att göra. Sista veckan innan jul var det lite möten, i mellandagarna var det lite möten och förra veckan hade jag lite möten. Jag har också läst på olika lagar som vi ska börja behandla i januari. Det tar sin tid.

Jag har ändå haft möjlighet att ta det lugnt – riktigt lugnt. Efter en mycket intensiv november och december var det ganska behövligt för min del att få några veckor utan åtaganden. Det har jag tagit vara på. Tack för det. Nu är man redo för våren och redo för Lagtinget på måndag och redo för kommunfullmäktige på tisdag.

Förra veckan hade vi också möte med skattegränsgruppen. Arbetet går framåt och sakta mak börjar vi få till några konkreta saker. Det finns inga kioskvältare ännu att rapportera men det arbetas på olika håll för att hitta förenklingar och andra lösningar på den byråkrati vi nu står inför.

Förra veckan hörde vi Företagarna på Åland gå igenom de andra områdena som EU har speciella avtal med. Där har vi exempelvis:

• Kanarieöarna som är med i EU och tullunionen men utanför moms- och punktskattedirektivet
• Mount Athos som är med i EU, tullunionen och punktskattedirektivet men utanför momsdirektivet.
• Helgoland/Büsingen som är med i EU men utanför tullunionen, moms- och punktskattedirektivet.
• Nordirland som är utanför EU, men ändå med i tullunionen, moms- och punktskattedirektivet.

Utöver detta har vi 14 områden till över hela världen som har specialavtal med EU på olika sätt.

Utifrån detta kan man konstatera att Åland har ett väldigt speciellt undantag. Ingen av de andra regionerna är direkt jämförbara vår situation, men det är egentligen bara Kanarieöarna som har taxfree i samma utsträckning som Åland har. De franska kolonierna har status som yttre randområden vilket ger dem stora möjligheter till undantag från EU:s regler, men i övrigt har vi ett undantag som många regioner gärna skulle ha. Det ska vi behålla så länge vi kan. Om vi ger upp det här får vi aldrig tillbaka det.

För den sakens skull behöver vi förenkla administrationen. Det är inte hanterbart i en globaliserad värld att lägga ner 14 timmar i veckan på att bara hantera importförtullningar. Det skapar en frustration som är förståelig. Därför ska vi arbeta för att minska den byråkratiska bördan. Den kommer aldrig att upphöra, men den kan bli enklare.

Det behöver upprepas att orsaken till att detta tar tid är att skattegränsfrågan inte är åländsk behörighet. Det spelar således ingen roll vad Lagtinget beslutar utan vi behöver på ett diplomatiskt sätt försöka få Helsingfors och Bryssel att göra saker. Detta utan att EU-länderna beslutar sig för att slopa hela undantaget! Man måste vara ärlig med att det är en risk. Inte alla europeiska länder tycker att Åland förtjänar det här.

Under våren ska vi arbeta med några konkreta frågeställningar och sen har politiska Åland stor tilltro till den arbetsgrupp som finansminister Purra ska tillsätta under 2025. Vi är redo för att diskutera administrationen kring skattegränsen med de personerna.