Skattegränshantering tog upp mycket av min tid på Åland Näringsliv. Vi försökte underlätta på många sätt. En del av jobbet var information. Vi skapade artiklar där vi i detalj förklarade hur man skulle agera i olika situationer (import/export mot företag/privatperson).
Hanteringen fungerade ok (inte bra) så länge man hade manuella processer. Då kunde tulltjänstemännen hantera detta manuellt, lösa eventuella oklarheter och logistiken löpte på. Sen kom finansministeriet på att digitalisera processen. Då började problemen eftersom i ett digitalt system ska allt vara perfekt. Då blev vi alltså inne i tredjelandshandel (ex som mot Ryssland) och då ska det in bl.a. TARIC-koder, transportsätt och ankomstnummer för att kunna göra förtullningarna.
Ålands Näringslivs satt med i tullens ”kundsamarbetsgrupp” i flera år, bl.a. tillsammans med skatteförvaltningen och åländska logistikbolag. Där drev vi på och skrev remisser om att Åland inte kan klassas som ett vanligt tredjeland, utan vi behöver ett separat förfarande. På varje möte trodde man polletten trillade ner, för att några månader senare tappa hoppet när det kom en ny skrivelse där man uppenbarligen drog Åland över precis samma kam som alla tredjeländer. Vissa saker fick vi ändrat som t.ex. ett krav på att förtullningen ska göras före varan anländer. Nu kan man förtulla i efterhand.
Annat fick vi inte ändrat. Nu sitter vi alltså i en digital process där företag behöver förtulla alla varor. Det är väl rimligt med större företag som exporterar samma vara på många pallar! Det ger en förtullning per försändelse. Problemet är att en liten butik med 1 000 artiklar från 50 leverantörer behöver alltså göra en förtullning per varuslag per försändelse.
Köp tjänsten då? Tja Posten tar 13-54 euro per förtullning. 100 förtullningar i månaden kostar alltså 15 000 – 60 000 euro per år. Det finns ingen liten verksamhet som klarar den kostnaden. Alltså gör man det själv. Stora importörer som våra matvarubutiker har i princip en eller flera personer anställda som ENBART gör förtullningar. Det här är förstås inte hållbart.
Lösningen på skattegränsbyråkratin har diskuterats i snart 30 år. Man ska också då minnas att finansministeriet hade en lösning på förslag redan 1997. Den skulle i princip ha gjort skattegränsen osynlig mot fastlandet, men inte mot resten av EU.
Tyvärr anmälde dock några lagtingspolitiker Finland till EU-kommissionen för detta. Deras problem var att förslaget skilde på handeln mot Sverige. Sedan dess har finansministeriet inte lagt ner en enda sekund arbetstid på att hjälpa Åland. Jag kan till viss del förstå dem.
Problemet för Åland är att skatteundantaget är grunden i våra möjligheter att bo på Åland. Om vi tar bort undantaget har rederierna ingen anledning att angöra Åland. Alltså kommer våra transporter att minska drastiskt – speciellt vintertid. Jfr Gotland som har ett statligt stöd om 0,5 miljarder SEK för att ha årlig trafik. Vi skulle säkert behöva betala något liknande om skatteundantaget slopas. Det är ungefär 15 % av landskapets budget. Varje år vi slipper detta, är ett bra år.
Vad ska jag göra? Jag kan inte gå ut att lova att vi löser detta, eftersom behörigheten ligger i Helsingfors. Vi är tvungna att tillsammans med dem få till en administrativ process som är betydligt enklare än dagens system.
Om jag kommer in i lagtinget kommer jag att arbeta för att få den här processen framåt. Här gäller det att tillsammans med riksmyndigheter se till att få mandat som faktiskt gör skillnad. Jag hoppas att vi liberaler, med vår erfarenhet och våra kontakter, kan bli den skillnaden.
Lämna ett svar